torsdag 22 november 2007

Tankar kring medborgarskap

Jag hamnar i en diskussion om att det borde finna en möjlighet att återkalla det svenska medborgarskapet om en invandrare har ljugit om sin bakgrund, och visar upp falska id-handlingar. Eller till exempel är krigsförbrytare eller civil brottsling. Har svårt att släppa min egen reflektion om att man i så fall också ska kunna utvisa infödda svenskar som begår svårare brott. Samma regler ska väl gälla för alla, oavsett var man är född?

När det gäller krigsförbrytare är det enormt svårt med definitionerna. Om en Bush-soldat dödar och lemlästar andra på order är det okej, men om en gerillaorganisation som tröttnat på att leva i krig och otrygghet begår något brott är det en handling som ska fördömas. Vem avgör vilka förbrytelser som är okej? Tycker Sverige automatiskt att det är landets regering som har rätt att bedöma det?

Ingen människa är illegal tycker jag. Vill förtydliga, om det varit oklart, att jag avskyr våldshandlingar mot levande varelser. Men jag har full förståelse för att någon som vuxit upp med lögner och otrygghet och våld inte vågar uppge sin sanna identitet för svenska staten heller. Varför ska man lita på någon i ett främmande land när alla andra främlingar man mött har kunnat vara angivare?

Däremot gillar jag Täby kommuns beslut att flytta flyktinghanteringen från socialnämnden till gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden. Att vilja visa vägen in i samhället och ge ett introduktionsstöd istället för försörjningsstöd, det gillar jag. Tror på självuppfyllande profetior: att ge stöd till en plats i samhället, inte bara till ren fysisk överlevnad.

Etnicitetsfunderingar finns i mitt huvud också för att jag nyss läst ut Astrid Trotzigs bok Patrioter. En seg start, grå och deppig, men därefter ett fylligt och snyggt uppbyggt drama. Om tillhörighet och utanförskap, gränser och världsbilder. Rekommenderas.

Inga kommentarer: