fredag 19 september 2008

Nyfiken


Återhämtning

Livet känns underbart när man får ägna flera timmar åt att sitta på en klippa och filosofera, efter att ha jobbat, jobbat och åter jobbat i ett par veckor. Det är bra med förtroendearbetstid så att jag kan vara ledig på en fredag för att jag har ett gäng plustimmar på kontot.

Och så går jag kurs som också ger massor av höstenergi. En kurs i konsultativt arbetssätt, där jag får fundera massor på hur jag kommunicerar och hur jag påverkas av och påverkar andra. Där får jag dessutom göra en personlig handlingsplan där jag får vara hur egoistisk som helst. Och, lyxigt till max: jobbet betalar både kurslitteraturen och tiden jag lägger ner för att göra mina läxor.

Nu ska jag gå till dagis och hämta M. Också en lyx i sig, när man får varva det med annat.

torsdag 4 september 2008

Distansarbete

Imorgon åker jag till Göteborg för att jobba på vårt stora förbundsmöte där, i fem dagar. Det blir massor av jobb och det slutar inte där, för dagarna efter det ska jag och några kollegor skriva ihop allt som hänt och fylla en 40-sidig tidning med det.
Men på något sätt är det roligt också. Skönt att lyfta rumpan från kontorsstolen. Skönt att bo på hotell och äta hotellfrukost, även om vi måste ha webbmöte samtidigt som äggröran skyfflas in.

Val med konsekvenser

Idag tackade jag nej till det politiska uppdraget. Det innebär att det inte kommer in en ung kvinna som de hade hoppats, utan istället en manlig pensionär. Istället för ökad påverkan ur ett "yngre-"perspektiv blir det mer förgubbning.
Och det jobbiga är ju att nästan alla väljer som jag. De har inte tid, ork och energi, vilja och drivkrafter att ersätta en massa härliga kvällar med familjen eller andra aktiviteter med att sitta instängd i ett mötesrum och höra folk dividera med varandra i frågor som man oftast inte förstår så mycket av. Och inte har man beslutsrätt särskilt ofta heller, som ersättare. Man sitter bara där och blir frustrerad över idiotiska beslut.
Jag undrar hur det ska gå med demokratin i framtiden. Vem kommer att vilja? Det kanske inte alls så att 40-talisterna får mindre makt när de går i pension, det kanske tvärtom är så att det bara blir pensionärerna som engagerar sig i politiken.

onsdag 3 september 2008

Absurt mycket kärlek





Ibland går jag nästan sönder för att jag är så kär i henne. Självklart inser jag att jag som förälder ser något annat än det som alla andra ser, och så ska det också vara.

Att ta sitt ansvar

Ständigt tillfrågas jag om olika politiska uppdrag. Nu gäller det en ersättarplats i kommunfullmäktige. Ska jag eller ska jag inte? Ska jag axla ansvaret att representera ung kvinna? Eller ska jag istället ägna mig åt min familj och saker som känns roligare och mindre plikttyngda?

Å vad det är svårt.