Orientalisk dans idag igen, och det blir bara roligare med tiden. Vi lär känna varann i gruppen och det gör att vi "spelar" mer - dans handlar ju inte bara om steg, utan väldigt mycket om attityd, börjar jag förstå.
Och återigen slås jag av hur fantastiskt det måste vara att leva sin affärsidé. Skapa och bygga upp det som jag själv tror att andra har nytta av, och som jag själv kan ha som levebröd. Självklart är det inte bara jättekul och enkelt och smärtfritt, men ändå.
När jag var liten var det jättekonstigt med folk som inte var anställda någonstans, utan var så kallade egenföretagare. Aldrig slog mig tanken att jag skulle kunna göra det själv.
Men det går ju. Massor av människor lever - mer eller mindre gott - på sina egna verksamheter.
Än så länge är jag vanlig anställd, en sån som jag förväntades bli. Det gick bra på gårdagens lönesamtal: jag är uppskattad för bland annat att jag säger min mening och ser saker ur andra perspektiv, plus att jag är en fantastisk kommunikatör och har en överblick och planeringsförmåga som min chef avundas. Idel lovord. Ändå längtar jag efter något annat.
1 kommentar:
Vad jag känner igen mig i din längtan. Tänk om man kunde hitta en hållbar affärsidé och bli sin egen. Jag är övertygad om att jag skulle trivas..
Skicka en kommentar