Oväntade händelser

En dag full av oväntade händelser: ett mejl från Richard Herrey, ett erbjudande om att hyra hus i Vallentuna och ett ögonblicksmöte med en gammal kursare på Östra station.

Magen beter sig dock som vanligt, och här presenteras den på nytagen bild.

Rum för barn-premiär

Många har pratat om hur bra det är på Rum för barn (Kulturhuset), men jag hade ännu inte varit där. Idag var det premiär. Minna älskade stället, både kryptunnlarna i biblioteksavdelningen och skaparavdelningen där hon fick agera konstnär. Ibland blir jag bara så lycklig över att skattepengarna går till såna här saker. Det gäller inte bara barnaktiviteter - vad vore Stockholm utan Kulturhuset? Jag älskar det.

350 över hela världen

Idag var jag med i världens största (sägs det) klimatmanifestation. I städer och länder över hela jorden ordnades manifestationer och togs foton på temat 350, som är hur mycket koldioxidutsläpp världen klarar av. Den gränsen har vi överskridit nu.

På insidan av nollan står jag på denna bild.

Och på www.350.org kan man se bilder från aktiviteter världen över, och läsa mer om anledningen till att denna dag ordnas.

Frimodigt beslut

Idag har det hänt en stor sak: Svenska kyrkan har äntligen, efter år av våndor, beslutat sig för att säga ja till att viga par av samma kön. Jag är stolt och glad över att tillhöra den kyrkan. Och så småningom kommer de präster som utnyttjar sin rätt att vägra viga samkönade par att fasas ut.

Det är inte så många kyrkor som är så modiga. Men det är många som kritiserar den ordning vi har med nomineringsgrupper (bland annat politiska partier) som medlemmarna får välja bland för att utse dem som ska besluta i Svenska kyrkan. Jag är dock ganska säker på att om besluten fattades enbart av de mest trogna kyrkobesökarna, äldstefolket i församlingarna, så skulle det här beslutet inte ha kommit idag. Så: låt kyrkan fortsätta med en ordning där de som tycker att Gud bara kanske finns och att gudstjänster är något lite småtrist som man inte gärna går på, men som vill ha en bra verksamhet bland gamla och utslagna och ett välkomnande kyrkorum att gå in och tända ett ljus i, också får vara med och fatta beslut som rör hur verksamheten ska bedrivas.

Vaccinerad

Nu är jag vaccinerad! Känns skönt att det äntligen är igång med vaccineringarna. Jag tillhör dem som faktiskt tror att riktigt många kommer att bli rejält sjuka, och som inte är orolig för en eventuell liten febersläng några timmar efter vaccineringen. Däremot är jag rejält rädd för att bli riktigt, riktigt sjuk, och dessutom vill jag bidra till att skydda andra som har dåligt immunförsvar. Mot vaccinationscentralen, gott folk!

Återerövrar miljökämpetiteln

Kan inte riktigt släppa gårdagens seminarium. Rätt som det är spelas Mejas "It´s all about the money" upp i huvudet, signaturmelodin till en av de otrevligaste dokumentärfilmsnuttar jag sett sedan jag lämnade mitt engagemang i djurrättsorganisationer.

Och jag har funderat vidare på tanken jag fick igår, om att försöka göra mer skillnad och inte surfa bort tid på ingenting på kvällarna. En idé just nu är att försöka tänka "en sak om dagen". Ett mail med en fråga till någon företagsledning, ett samtal som påverkar någon annan, eller åtminstone att jag läser på om något ämne där jag skulle vilja kunna mer för att känna att jag kan påverka.

För många år sedan var jag en superengagerad miljökämpe som valde bort nöjesfält för att det drog energi i onödan, vägrade köpa något som kunde vara djurtestat (förutom medicin som jag behöver för att överleva) och gjorde massor av annat. Idag har jag väl inte slutat, men jag har inskränkt mig till att bara göra det som känns lite "lagom", bekvämt och inte för opportunistiskt. Jag äter inte kött, flyger väldigt sällan och väljer rätt ofta KRAV-märkt. Men jag känner inte att jag kan kalla mig för en riktigt engagerad miljökämpe - orkar inte ens sopsortera plastavfallet. Fast ibland tänker jag att just avfallsfrågorna kanske inte är det som påverkar världen allra mest heller. Ännu bättre är kanske att inte stödja slit-och-släng-samhället så mycket överhuvudtaget, och inte falla för varenda platt-tevenyck?

Dagens tema är palmolja. En produkt som för 30 år sedan knappast hade något kommersiellt värde alls, men som idag omsätter enorma summor. Och produktionen av den gör att regnskogar skövlas så att djurarter försvinner och klimatet påverkas i starkt negativ riktning. Googlar man på palmolja eller palmolivolja får man hur många träffar som helst. Lite enkel basic-information finns hos till exempel Världsnaturfonden: http://www.wwf.se/v/ekologiska-fotavtryck/1127730-palmolja och http://www.wwf.se/v/ekologiska-fotavtryck/1127740-ekologiska-fotavtryck-sa-kan-du-hjalpa-till
Imorgon blir det mailutskick till minst ett företag.

Skratt- och gråtkonferens

I två dagar har jag varit på en fantastiskt bra jobbkonferens, på Vildmarkshotellet i Kolmården. Inledning i delfinariet, friskvårdsaktivitet i lejonkulan och på kvällen fri tillgång till spaavdelningen för den som så önskade. Kreativa grupparbeten och möten med människor som jag annars inte pratar så mycket med. Lyxigt, välorganiserat, massor av skratt och en jättebra kick inför det jobb som ska utföras nästa år.

Men allra mest spår satte utan tvekan den avslutande föreläsningen av Ing-Marie Persson, primatansvarig i Furuviks djurpark och en av mycket få personer som kan umgås med vuxna schimpanser. Allt hon berättade om kommunikationen bland individerna i gruppen: hur ledaren varje dag bekräftar varje individ i sin flock, och hur beröring är livsviktig för dem (nej, det är inte loppor de plockar när de sitter och pillar i flockkompisens päls, det handlar om ett behov som är djupare än så). Och deras gener är till 98,6 procent samma som människans - man kan till och med få blodtransfusion från en schimpans. Och när man satt som bortkollrad med blicken på de gulliga bilderna på schimpansbebisar som hon bar runt på magen i månader utan att kunna gå ifrån - eftersom det fysiska behovet hos schimpansbarn är ännu större än hos människobebisar - kom istället en beskrivning av det vedervärdiga som schimpanser utsätts för runtom i världen. Ungar säljs som turistattraktioner, till forskningsprojekt, till reklamindustrin och som "bush meat" i samband med att regnskogarna skövlas. Ing-Marie Persson deltar i diverse olika projekt i Afrika med apreservat och med att utbilda afrikanska barn i att ta hand om naturen och miljön.

På något sätt fick det jobbet jag och mina kollegor gör att kännas futtigt. Jag förstår tanken med att hon skulle avsluta med något annorlunda och tankeväckande, men det blev en bitter eftersmak. Kanske går det ändå att vända den till något bra, och följa hennes Moder Teresa-citat om att en droppe i havet bara är en droppe men att havet skulle vara ganska tomt utan alla dessa droppar. Jag ska ta en allvarlig funderare på om jag kan lägga lite tom webbcommunitytid på lite mer konstruktiv påverkan istället. Sådant som får mig att känna att jag gör skillnad.

Alla är vi politiker

Var på ett seminarium om engagemang idag, med en föreläsare från Stockholms universitet som berättade om sin forskning om hur engagemanget i organisationer i Sverige har förändrats. 20-talisterna växte upp med att deras röst inte var så mycket värd, det var andra som tog hand om samhällsutvecklingen åt dem - men nu upplever de att denna bild helt har förändrats och att det inte finns några riktiga sanningar längre. 70-talisterna är uppvuxna med att mycket av ansvaret ligger hos dem själva - vardagshandlingarna, valen vi gör eller låter bli att göra, är på ett eller annat sätt politiska. Och var och en har möjlighet att påverka och förändra samhället.

Men vad händer när man, som några av de forskningsintervjuade beskrev, inte riktigt förmår ta det aktiva valet att engagera sig och göra skillnad? Det blir ett vakuum, en sorts sorg och en tyngd som hamnar direkt på individen. Makten man skulle kunna ta, men inte tar, blir en börda istället för en tillgång.

Jag har ingen egentligen slutkläm, tycker mest att det är värt att fundera vidare på. Vad gör det med oss att vi alla är en sorts makthavare, även om vi inte vill det?

En parallell tankegång finns också efter kvällens kyrkopolitikmöte. Det stör mig oerhört att män kan ta på sig föreningsuppdrag och ägna massor åt tid åt sina hobbyer även under småbarnsåren, utan att någon tar illa vid sig åt det. Men en kvinna ska sätta sånt på "vänt" för det är ju ändå så få år av livet som det handlar om, jada jada o s v (ni har nog hört det förr). Och jag kan inte frigöra mig från det själv heller. Morr.