Acceptans och jungianska tester

Jaha - då är jag alltså Myers Briggs-testad på riktigt (i närvaro av en psykolog). Merparten av kollegorna höll också med om att mitt resultat stämde. Det var faktiskt det allra bästa med dagen: att vi innan vi besvarade enkäten fick skatta oss själva och våra kollegor på de fyra olika skalorna.

• Energi/uppmärksamhet. E eller I - hämtar jag energi från och fokuserar mest på den inre världen eller den yttre?
• Perception. S eller N - litar jag mest på de sinnesintryck som kommer till mig, eller på min tolkning av sinnesintrycken?
• Bedömning utifrån tanke eller känsla. T eller F - fattar jag beslut utifrån logiska resonemang eller utifrån samband och relationer?
• Livsstil. J eller P - vill jag ha struktur i vardagen, eller vill jag lämna så mycket som möjligt öppet?

Jag började med att välja I/E på den första, alltså tveksamt. Men alla kollegorna tyckte att det borde vara ett I. Och ju mer jag tänker på det, desto bättre stämmer det. Ja, jag behöver intryck utifrån, men det betyder inte att jag hämtar energi från själva intrycken. Det är möjligheten att skaffa mig en massa nya tankar som är det stora. Att gå på konstutställning utan sällskap kan vara bättre - för då kan jag ha fullt fokus på mina egna tolkningar, utan att någon annan blandar sig i.

Det handlar om status här, tänker jag. Att vara en person som är utåtriktad, flexibel och når resultat är det som är högst i rang, i det sammanhang där jag finns. Och det är bara att inse: jag är inte utåtriktad på det sättet. Hur mycket jag än försöker. Hur mycket jag än tänker att en personlighet inte är något fast, utan något som går att förändra. Det är klart jag kan lära mig att mingla, prata inför grupper och kasta ur mig nya idéer utan att hinna förankra dem i mig själv först. Men det kommer alltid att ta mer energi än det ger. Och det är en lättnad att efter så galet många år erkänna det för mig själv, och acceptera att det också är så andra ser mig.

Vi fick tips om att se Susan Cains The power of introverts, och det delar jag gärna vidare till fler!

Hur blev det då, till slut? Jo, jag blev en INFJ. En högintuitiv typ som drivs av ideal och värderingar, och kan ha rätt bestämda åsikter. Kreativ men överkänslig för kritik. Vanligt yrkesval i den religiösa branschen, men där finns också rätt många kommunikationsarbetare av olika slag. Och jag ska väl erkänna att det är roligt att ha samma typ som Martin Luther King och Nelson Mandela.

Flera av mina psykologutbildade kollegor var skeptiska och menade att MBTI är ett föråldrat och i psykologvärlden rejält kritiserat test. Men jag tyckte det var roligt - framför allt för att det drog igång en diskussion om vilka olika utgångspunkter vi har i jobbet, vad vi trivs och vantrivs med och vad missförstånd kan bero på. Lärorikt och väldigt bra.