Nä killa

Minna har fyllt 2 (för precis en vecka sedan). Och firat det med besked: fika på Gateau plus paket på själva födelsedagen, glass på dagis på fredagen, barnkalas i hyrd lokal på lördagen och födelsedagsfika hemma för farföräldrarna + dagiskompis på söndagen.

Och hon pratar, pratar, pratar. Ett av favoritorden just nu är, inte helt oväntat för en tvååring, nej. Det kan man säga i alla möjliga sammanhang. Och det funkar utmärkt istället för ordet "inte", vars innebörd ännu inte verkar helt klar. "Nä äta", "nä sova", "nä ta", "nä blöja" och så vidare.

På kalaset försökte gudmor kittla Minna på benet. "Nä killa" blev det självklara svaret.

Men den uppblåsbara krokodilen var en storfavorit.

Oaser i tillvaron

Det finns ett gäng oaser i tillvaron. Som Urkraft i centrala Stockholm, till exempel. Man kliver ner i en källarlokal bredvid den dödtrista Sveavägen och hamnar i ett parallellt universum av dansrytmer, färgglada tyger och trumdunk. Och det är nakna magar, rastaflätor, fransktalande kvinnor och bländande leenden vart man än tittar.

Jag har dansat västafrikanskt förr i ett par omgångar. Nu valde jag något nytt: orientalisk med afroinspiration. Efter några trevande första minuter, då jag inte vill möta min spegelbild och de kontorsstela axlarna protesterar å det ihärdigaste, är jag fast. Plötsligt rör sig fötter och händer utan att jag ens bett dem om det, och det är nästan så att jag känner mig lite exotisk och sensuell någon stund då och då.

Tack för att ni finns, alla som står bakom såna oaser. Ni som vågar släppa taget om era nio-till-fem-jobb och satsa, och göra oss andra lyckliga ett par timmar i veckan.

Inledd åtgärdsplan

Steg ett på åtgärdsplanen: ha en slapp semestervecka inom en snar framtid att se fram emot.
Under vecka tio ska vi hyra ett stort hus för att bara vara i, och göra det som faller oss in. Inga datorer, inget jobb, inga måsten. Det låter för bra för att vara sant. Och min chef har sagt ok till att jag är ledig.
Bara drygt fem veckor kvar!

Hjärnstrejk

Min hjärna har börjat strejka. Det oroar mig en hel del. I kombination med en drös andra fysiska och psykiska reaktioner har jag en känsla av att jag inte mår sådär fantastiskt bra.
På måndag ska jag till företagshälsovården för en hälsokontroll - och då tänker jag ta vara på tillfället och höra vad de säger om saken.

Å andra sidan - alla småbarnsföräldrar är stressade. Och jag är tillsvidareanställd med en förstående chef och har en man som tycker lika mycket om Minna som jag gör. På något sätt känns det förmätet att gnälla.

I dagarna har jag läst Lena Nevander Friströms bok Fångad av arbete, som handlar om tecken på arbetsnarkomani. Den innehöll en hel del spännande, till exempel att man kan bli beroende av stresshormoner - kräva adrenalinkickar för att fungera normalt, helt enkelt. Det är jag, definitivt.

Koncentration

Nybörjartur

Det var nog nybörjartur, men jag känner mig rätt nöjd efter min första riktiga oljemålningsövning. Och det är så otroligt kul! Däremot är det ingen särskilt barnvänlig syssla, har jag insett - farliga ämnen, kladdiga färger som inte går bort, stort behov av utrymme och dessutom tar det en evighet innan målningarna torkar. Hm. Ska gå på Kreatimas materialvisning om ett par veckor för att få lite tips.

Människovärde

Många olika faktorer medverkar till att jag funderar en del på begreppet människovärde.
Jag läser just nu Vävarnas barn av Per-Anders Fogelström. Tvekade länge innan jag gav mig på något så till den milda grad pretentiöst, men efter en liten starttröskel är jag nu fast i 1700-talets Stockholm. Att kunna beskriva en historisk miljö så levande - jag är otroligt imponerad. Och jag lär mig så mycket hela tiden, och gråter, skrattar och känner igen mig om vartannat. Tänker en del på klimatdebatten som pågår överallt när jag läser att sopor nästan inte förekom bland de fattigare. Inget fick förfaras, inget hade man råd att skaffa, inget ägde man. Hur är det möjligt? Det går liksom inte att tänka sig in i den tillvaron. Och så problematiseras ämne efter ämne i form av personer som beskriver det: klassystemet, relationer, könsroller, föräldraskap, handel, fackföreningar. Jag är jätteglad att jag vågade mig på den. Och man kan dra väldigt många paralleller till dagens värld, både här hemma och i u-länder.

Sen läste jag i jobbet en undersökning där det framgår att nästan hälften av alla boende på landets äldreboenden inte får bestämma själva när de får gå och lägga sig. Och en tredjedel eller nåt sånt får inte bo med sin partner trots att de vill det. Är det människovärdigt? Är det valfrihet? Dags att fixa det, alliansen.

Hemmadagar

Det var välbehövligt med några hemmadagar, även om det bärande temat just nu är "Minna vill". Mer eller mindre aggressivt vill hon en massa saker hela tiden. Till exempel får jag inte alltid ha på mig min gröna tröja om jag vill det, eftersom Minna tycker att den just då ska ligga i fåtöljen.

Bygga med duplo vill hon för det mesta. I eftermiddag ska vi kanske åka till stan en sväng (om Minna vill...)

Själv känner jag mig ganska kreativ just nu, experimenterar lite både med nya kameran och med oljefärger. Att jag inte provat det förr! Akvareller lämnar mig alltid bara med ett blött buckligt papper, eftersom jag vill använda mycket färg och bättra på efterhand. Men oljefärger ger ju helt andra möjligheter. Jag är verkligen inte bra på det, men det är roligt!