måndag 19 november 2007

Hjärtan i Köpenhamn

Köpenhamn är en stad full av hjärtan. På bänkar, i ljusslingor i träd på Tivolis julmarknad, i Louisianas konstutställningar och i människorna såklart. Det känns som om människor vågar köra sitt eget race lite mer där än här hemma.

En helg där var väldigt bra som kontrast till det novembergrå. Julpyntat, upplyst, och framför allt tid för egna upplevelser och oavbrutna samtal om allt från religion till mingel. Härligt.

Sen var det förstås ganska härligt att komma hem till Minna också, som har snott en del av mitt hjärta. Och som lyckligt ropar "mamma!" när det är jag som möter henne på morgonen.

onsdag 14 november 2007

Nedslag i vardagen

Fyra personers vardag som jag på något sätt har blivit inblandad i idag:
  • G som jag träffade på Roslagsbanan efter att hon gjort sitt veckobesök hos sin 92-åriga, Alzheimersjuka och blinda mamma, som hellre hade velat ha kräftor än de chokladpraliner hon fick och har svårt att se fram emot något överhuvudtaget.
  • S som just fött sitt andra barn, som visade sig ha missbildningar, bland annat saknas överkäken helt och hjärnan har allvarliga begränsningar. De har fått barn, men tycker att det är väldigt svårt att glädjas.
  • C vars man fick hjärnblödning för knappt två månader sedan, vid 42 års ålder. Sakta men säkert kan han börja stå själv och säga några ord. Men han måste lära om igen, steg för steg, och det kommer med all säkerhet att ta åratal innan han är återställd. De två tonårsbarnen säger att det är tur att man inte vet i förväg vad som ska hända, för det hade de aldrig klarat av.
  • Min egen, där jag stressar som en galning med att få iväg Minna till dagis och iväg till jobbet där jag leder en konferens och sen hem och hämta Minna och sen vara trevlig mamma och fru och hinna allt annat som "måste" göras.
Jag tänker på hur vi ofta säger att "så har folk det" och "så ser vardagen ut". Gör den det? Är den så lika för alla?

söndag 11 november 2007

Akut glamourbehov

Under ett anfall av akut glamourbehov i mitt liv ändrade jag mitt bloggfoto, så nu är min presentationsbild en där jag är mer stylad än någon annan gång i mitt liv. Kanske byts den snart igen.

Morgonbetraktelser

lördag 10 november 2007

Till alla föräldrars försvar

Här kommer nu ett försvarstal för alla föräldrar. Jag är fullt medveten om att jag själv är en och att jag därför är partisk i frågan. Men jag har börjat tröttna på att alla problem som en människa har bortförklaras (av henne själv) med något fel som hennes föräldrar har gjort. Jag är helt övertygad om att i stort sett alla föräldrar gör precis så gott de kan i varje situation, och att i stort sett alla vill sina barn väl och försöker handla i enlighet med det. Sen blir det misstag ändå, förstås. Som det blir i alla relationer. Men en förälder är inte heller något oskrivet blad, utan han eller hon är en vanlig människa som också är påverkad av sin uppväxt, sina erfarenheter och sin (upplevda) plats i världen. Med trasiga bitar och hela bitar.

Den som nu är vuxen har ett val. Man kan förklara merparten av sina brister med att föräldrarna har gjort diverse fel och sabbat ens liv. Eller så kan man se att man troligtvis har fått en hel massa kärlek, även om man själv inte ville ha den, och en hel massa omtanke och funderingar ”gjorde jag rätt eller fel”?

Jag menar inte att man ska gå runt och vara tacksam in absurdum. Men jag menar att man inte ska skylla de misstag man själv gör på sina föräldrar. Och inte heller vara mer otacksam mot sina föräldrar än mot andra människor omkring en som vill en väl och visar det på olika sätt.


Litterär middagsbjudning

På Bokhora fick jag tipset att lista fem fiktiva personer jag skulle vilja ha på min middagsbjudning. Det känns mycket roligare att fundera på än att bjuda fem verkliga personer - undrar vad det säger om mig? I alla fall blir min spontana lista så här:
  1. Dina i Dinas bok av Herbjörg Wassmo. Egentligen skulle hon nog inte fixa många regler för en middagsbjudning, men hon gör mig verkligen nyfiken.
  2. Scrooge i A Christmas Carol av Charles Dickens, efter hans omvandling. Skulle vilja höra mer om hans svängning från ond egoist till snäll optimist.
  3. Tjänarinnan i Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. För mer kunskap om hur man bryter sig ur en framtida diktatur.
  4. Den jordnära och oerhört smarta detektiven i Alexander McCall Smiths böcker: Precious Ramotswe. Ja, hon är förstås en kvinna, men det kändes så jobbigt att skriva "kvinnlig detektiv".
  5. Borde ju bli en svensk karaktär insåg jag just - jag som ju läser mest svenska böcker. Hur blev det så här? Jag väljer Ingefrid, huvudpersonen i Kerstin Ekmans bok Skraplotter, för att prata mer om kvinnliga erfarenheter och det som kommer fram när man skrapar på ytan
Oj, vad svårt det var! Och nu utmanar jag er bloggbesökare att lista era fem middagsgäster, såklart.

torsdag 1 november 2007

Duktiga flickor

Som förälder finns det vissa saker som man bara iakttar med gapande mun. Till exempel imorse, när Minna mitt I leken lyfte undan sin lekmatta och gick ut I köket och hämtade sopborste och skyffel. Det var uppenbarligen alldeles för smuligt för att leka… Ibland oroar jag mig för att Minna ska bli en alldeles för duktig flicka. Men hur gör man?

I förrgår fick Minna ett riktigt tigerhugg mitt på bröstet av en dagiskompis. Blårött märke med tydliga tandavtryck. Personalen är alldeles omskakad och pratar om att skaffa en extra personalresurs till den bitska lilla killen, men Minna själv bryr sig inte särskilt mycket. Jag tänkte att hon kanske skulle vara skeptisk till att gå dit idag, men inte då. Igår kväll övade vi på att hon ska skrika "nej nej" om någon försöker bita henne igen, och Minna engagerade sig verkligen i övningen.

Från och med idag ökar jag min arbetstid från 80 till 90 procent. Och det känns väldigt bra faktiskt. Jag kan fortfarande gå tidigt från jobbet ett par dagar I veckan, men hinner göra en hel del och får lön för det.

Förresten, angående jobbångesten: jag ringde fotografen men fick inte tag I honom, utan har pratat in ett telefonsvararmeddelande. Eftersom han inte har hört av sig ännu har jag skickat ett brev istället. Det löser sig nog.

För övrigt pratar alla om Ulrica-skandalen. För egen del tycker jag att det är mest uppseendeväckande att det verkar saknas ett jourschema. Jag tycker att även statsråd ska få koppla av ibland.