Stenar har alltid fascinerat mig: det beständiga, som ändå förändras av elementen omkring. När jag var liten läste jag dikten av Barbro Lindgren, som avslutas så här:
Tänk alla millioner år som inte du var född Då fanns det människor som nu och hav och stenar Men inte samma människor som nu Men samma hav och samma stenar.