måndag 5 januari 2009

Bild nio














Och så de riktiga uppstickarna, som inte ger vika för något.

Bild åtta




















Stenar har alltid fascinerat mig: det beständiga, som ändå förändras av elementen omkring.
När jag var liten läste jag dikten av Barbro Lindgren, som avslutas så här:

Tänk alla millioner år som inte du var född
Då fanns det människor
som nu
och hav och stenar
Men inte samma människor
som nu
Men samma hav och samma stenar.

Bild sju




















Enkel på sitt sätt, men skön tycker jag.

Bild sex















Ett slingrande väsen i skogen?

Bild fem




















Cyklamen är liksom stöddig på något sätt.

Bild fyra




















Jag gillar det drömska. Och den är inte det minsta photoshoppad (beskuren en liten aning bara).

Bild tre














Vi satt och tittade på varann länge. Fasettögonen snurrade runt i alla möjliga riktningar medan jag fokuserade.