tisdag 10 mars 2009

Tidsskutt

Besök hos föräldrarna, besök i min gamla studentstad Uppsala och så filmen Revolutionary Road ovanpå det. Alla tre får mig att kastas tillbaka i gamla tankemönster, till de förväntningar och förhoppningar jag hade på livet och framtiden då. Det är nästan lite otäckt, som att sitta som en mental skugga av mitt eget jag vid skrivbordet där jag skrev alla brev, pluggade till proven och funderade på min kommande framtid som berömd författare.

Berömd författare har jag inte blivit än. Men mycket annat av det jag förväntade mig har jag faktiskt fått, och gjort. Och mer ska det bli.

fredag 6 mars 2009

Snart pensionärspappa

Om ett par timmar tar jag och Minna tåget till Örebro och åker vidare till mina föräldrar i Nora. Pappa har just fyllt 65, men fortsätter jobba terminen ut eftersom han är lärare. Mot hans vilja ska vi fira lite i helgen.

En helt ofattbar förändring i livet, känns det som. Från att man haft dagarna fyllda av bokade tider som 6- eller 7-åring ska man plötsligt "göra vad man vill". Utan en självklar social gemenskap. Det tål att tänkas på.

Önskar mig egentligen fler pauser i livet, och ett lite mer behovsanpassat system. Hur det ska gå till har jag dock ingen aning om.

Trevlig helg!

onsdag 4 mars 2009

Divergerande åsikter

Stolt över mina goda föresatser sätter jag igång och lagar hemgjort potatismos, stekt färsk sej (oj vad den är illa behandlad, den stackars sejen - färskstekt är den ju fantastisk) och färsk kokt broccoli.

Minna hjälper till att mosa och krydda potatismoset, men när vi ska sätta oss till bords säger hon:
"Sånt där annat är mycket godare. Jag ska visa dig mamma".

Och så går hon till skafferiet och hämtar pulvermosförpackningen...

tisdag 3 mars 2009

"Säg åt mig"

Vi går från dagis i sakta mak, besöker biblioteksfilialen på vägen hem och testar "storbarnsleksakerna" på skolgården. Nerför backen bredvid skolan vill Minna springa.

"Mamma, kan du säga åt mig ´akta så att du inte ramlar´"?

Efter Drömmarnas trädgård ska vi äta middag, och Minna sätter sig på sin plats.

"Kan du säga åt mig ´sitt ordentligt på rumpan´"?

En ny fas har inletts.

En hemlighetsmakerityp, helt enkelt

Jag vet inte riktigt varför jag inte riktigt delar med mig av mina funderingar och våndor till mina vänner. Många blir väldigt förvånade när jag gått och dragits med någonting i månader, kanske till och med år, och sen plötsligt säger det "blurp" och så kommer allting ut på en gång. "Det hade jag aldrig trott".

Visst hade det väl varit smartare att dela tankarna med någon, och det ska man väl kunna ha vänner till. Jag förstår om människor i min närhet känner sig "förbigångna".

Men jag är nog en människa med hög integritet och jag vill fundera i några led först, innan jag delar med mig. Jag försöker öva på att kanske inte behöva fundera i fjorton led, utan kanske bara fem... men det är inte så lätt.

Idag berättade jag saker för mina kollegor som de först inte riktigt trodde på, de trodde att jag skämtade. Men det känns oerhört skönt nu efteråt, när jag har berättat. Och ju fler skal som faller, desto mindre behöver jag skydda.

måndag 2 mars 2009

Hemma är hon som bäst


Det var väldigt skönt att få hem henne igen, treåringen, igår på eftermiddagen. Man hinner massor utan barn och får tänka sina tankar till slut, men något fattas mig. Här hemma märks det tydligare än när man är någon annanstans.

Ikväll har vi haft bokcirkelträff hemma hos mig och nu är Minna så uppvarvad att hon absolut inte vill gå och sova. Måste nog göra en insats nu!

söndag 1 mars 2009

Vad är det vi äter egentligen?

Jag har blivit hjärntvättad efter att ha läst boken Den hemlige kocken. Lusläser alla innehållsdeklarationer: vad innehåller egentligen färdiga köttbullar, buljongtärningar, riskakor, frukostflingor och pulvermos?

Nu ska det bli riktig mat här hemma, är tanken, även om jag ännu inte känner mig riktigt redo att ställa mig och rulla köttbullar till Minna istället för frysta Findusvarianter (jag som inte ens äter kött själv, men har lyckats få en köttoman till dotter).

Min lyxmatkonsumerande man gottar sig lite åt min nya hang-up. Han har köpt hem en flaska äkta balsamvinäger åt mig, på utförsäljning från en delikatessbutik, och den smakade jag igår. Hm... balsamvinäger från Zeta är ljusår ifrån denna version. Jag har liksom aldrig förstått det där med att droppa stickig vinäger på färska jordgubbar, som vissa tyckt är en så god kombination. Men med den äkta versionen som ingrediens förstår jag.

Jag citerar ur boken:

Aceto balsamico di Modena låter autentiskt men i stort sett all balsamvinäger som bär denna imponerande beteckning är vanlig vinäger som blandats med druvmust och färgats med brun karamellfärg.
Och så här gör man den äkta varianten, som inte görs av vin:

Utgångspunkten är istället den färska druvmusten som under tolv till tjugo timmar långsamt kokats i öppna kopparkittlar tills den blir något trögflytande. Under kokningen reduceras musten till hälften eller en tredjedel av sin ursprungliga volym. Därefter tappas den på träfat eller ståltankar för att jäsa under två till fyra år, varefter själva lagringen tar vid. Äkta balsamvinäger, aceto balsamico tradizionale, måste vara minst tolv år gammal och tillverkas endast i Modena och Reggio Emilia. Den långa lagringstiden, då merparten av vinägern dunstar bort, förklarar det höga priset och den ljuvligt koncentrerade smaken.
Visst, detta handlar om lyxkonsumtion. Intressantare är väl egentligen vad vi till vardags stoppar i oss av färgämnen, modifierad stärkelse i diverse lightprodukter, kött som är uppumpat med saltlösningar och bröd som knappt fått jäsa. Varför äta äcklig mat, när man kan äta god?

Tankarna är ju inte nya. Under min extrema hälso- och miljömedvetna period, sisådär -92 till -96, läste jag massor om ekologisk odling, näringsvärden, djurindustrier och mathantering. Men det har legat lite i träda och jag har fallit offer för Keldasoppor och andra bekvämlösningar. Nu är jag tillbaka - och många andra. Kanske får vi fler äppelsorter i affärerna så småningom?

Läs boken. Eller gå in och läs på www.hemligekocken.se och www.aktavara.org.