Skärtorsdagslugn

Minna sover fortfarande, den lilla febersorken. Hemma med feber och hosta igår, men hon verkade bättra på sig så pass att vi kan komma iväg till Nora idag.

Kruxet är att jag inte kan komma på vad jag skulle göra under min hemmajobbsförmiddag. Mailen är helt tom och förleder mig att twittra och läsa bloggar istället. Puh. Ska jag skriva en artikel? Planera framåt? Ja, det kanske vore en idé faktiskt, ska nog fundera vidare på utformningen av våra digitala nyhetsbrev.

Lite börjar jag längta tillbaka till vår gamla vanliga lägenhet nu, med separat arbetsrum där man kan sitta i lugn och ro utan att folk skuttar runt på ens fötter eller plötsligt står och läser bakom ens axel.

Ute är det tyst, grått och halvmörkt. Piggar upp mig med lite kaffe, så kanske idéerna börjar flöda.

Själavårda kollegor... nja

Mina kollegor frågade mig för några dagar sedan på fikarasten om jag har lust att ha själavårdspass för dem under vår nästa jobbkonferens. Hm... det fick mig lite ställd. Själavård i Svenska kyrkans anda på en jobbkonferens? Sen kom en smart kollega på att det nog inte är så smart att själavårda någon som man känner väldigt väl i en annan roll, och det är vad jag förstår ett vanligt professionellt förhållningssätt. (Undrar dock hur man gör i en riktigt liten församling - vad finns det att välja på?)

Men, och det största skälet att jag verkligen inte vill: jag har ju åratal kvar innan jag är färdig.

Däremot kan jag inte låta bli att släppa tankarna på vad de trodde att det skulle bli. Vad har de för förväntningar och förhoppningar på mig i ett sådant sammanhang? Det vore otroligt spännande att få veta. Och, vad skulle jag faktiskt kunna bidra med?

Kanske var den kollega som idag avslöjade en relationskris allra mest angelägen om att få själavård.

Ett hus i mitt hjärta

Jag älskar Kulturhuset vid Sergels torg. Det finns ingen bättre plats att sitta och skriva eller filosofera på än Café Panorama - jo, möjligen i Ottsjö eller ute på en ö i skärgården. Men bortsett från det. Och där finns Stadsteatern, och obskyra små konstutställningar, och soffor att bara sitta i och titta ut över stan.

Blandningen av människor, olika typer av sällskap, förväntningar och upplevelser eller bara tidsfördriv om vartannat.

Underbart att det finns såna ställen kvar. Ställen som är öppna för det mesta och ändå inte går ut på att man ska köpa en massa prylar.

Det blev en del skrivet idag. En novell. Och framför allt var det en njutningsfull stund att sitta där.

Har dessutom läst Hanna Hellquists bok Karlstad Zoologiska. Den är bitvis ganska magstark, bitvis rent äcklig, men känns också "ren" i sitt berättande. Rakt upp och ner, utan en massa choser. Dessutom gav den mig tillbaka en del minnen som jag knappt visste att jag hade. Det är för mig ett tecken på en bra läsupplevelse: något som breddar det jag ser och upplever, något som får mig att lära mig något nytt eller påminnas om något som jag glömt att jag vet.

Angående det ekologiska förresten...

...jag är fortfarande förbluffad över Marit Paulsens uttalande i DN igår, att det är bättre för miljön med konventionell odling än med ekologisk. Visst förstår jag också att världen inte undgår undergång för att alla plötsligt börjar köpa KRAV-tomater istället för vanliga - men nog måste det vara bättre med färre gifter i marken än med fler? Eller är jag helt ute och cyklar?

Skriv, tänk, gör...?

Ikväll har jag suttit och skrivit på ett café efter jobbet. Eller, rättare sagt, skrivit vad jag borde skriva om. Hur kommer det sig att det absolut oftast är där jag hamnar? Idag var en klar delorsak att jag inte orkat släpa med datorn. Trots att jag numera har en liten bärbar. Det ska bli bättring på den fronten. Under mina lämna-veckor (dagis alltså) ska jag se till att åtminstone få en skrivarkväll på annan plats än hemma.

Det svåra är att jag nu har samlat på mig så många halvskrivna manus, påbörjade idéer, omarbetade idéer och alldeles nya idéer att jag nästan blir handlingsförlamad när jag väl sätter mig och ska börja. Och så blir det ständigt detta meta-skrivande. Idéerna som samlas i huvudet, och i bästa fall kommer ut handskrivna på papper, men ack så sällan längre än dit.

Kanske handlar det om att få in en daglig rutin för skrivandet? Jag funderar hit och dit. Kanske blir det en skrivarkurs i sommar. Märker att fabuleringsbehovet är större än på väldigt länge i alla fall, och det är kul.

Vårspring i benen

Uppvaknande

Igår vaknade hela Stockholm på något sätt. Varenda litet ledigt trappsteg i solen utnyttjades. Visst glömmer man för varje år hur annorlunda staden blir när människor har lust att vistas utomhus?

Vi tillbringade dock några timmar nere i fotostudion i källaren, men det var det värt för Minna-bilderna blev väldigt fina.

Nu ska jag surfa runt efter lite vårkläder att beställa (allt för att slippa jaga runt och trängas i provrum).