söndag 19 april 2009
Mamma nära vansinnets gräns
Jag har förstått att det finns barn som är mer lämpade som förstagångsbarn än min sötis, men ändå...
En cykel har jag köpt i alla fall, och ett dop har vi varit på. I övrigt har jag argumenterat, hållt fast, stängt in, hotat, mutat, varit sur och irriterad, försökt hitta på roliga saker men fått nada tillbaka. Är rejält trött på den där distade, ointresserade tonårsblicken som finns på min treåring.
Måtte de här trotsdagarna vara över snart!
lördag 18 april 2009
Fasader
Flickvännen Karin går omkring i sitt superdesignade hem och väntar på sin maffiabosspojkvän. Och hennes värld blir nästan chockartat levande för mig, jag är i den mentalt under de dagar jag läser boken. Det är en väldigt begränsad miljö. Under ytan anar jag det enorma behovet av kontroll, disciplin över sig själv och sina förehavanden. Och det känns lite som ett mantra för vår tid. Visst är det extremt mycket som handlar om kontroll, att inte förlora ansiktet? Att aldrig avslöja något om sprickor i fasaderna, inte förrän uppbrottet är ett faktum. Inte så konstigt då att behovet av psykologer och coacher är så viktigt - en utomstående människa att blotta alldeles lagom mycket för. Osäkerheten ska ingen som man är lite bekant med kunna lukta sig till, vare sig man är maffiaboss eller svenssonförälder.
På något sätt känner jag också igen den där förtvivlade längtan efter ett liv som är på riktigt och som känns i varje cell.
onsdag 15 april 2009
Informatörsbrist
Börjar vänja mig vid att inget är beständigt längre, utan att arbetsuppgifter och ansvarsområden ständigt skiftar. För några år sedan kändes det jobbigt - nu är det faktiskt mest positivt. Och allt är bättre än att få tillbaka en kollega som inte är så sugen på att jobba som just informatör.
Man blir lite insnöad på arbetsglädje och sånt när man jobbar på en arbetstagarorganisation, märker jag. Ändå verkar folk jobba ihjäl sig på jobb de säger att de inte ens trivs med.
tisdag 14 april 2009
Uppvärdera tvekandet
Att det kan finnas så mycket känslor, kanske rentav hat, hos människor när det gäller religion och tro. Jag läser diskussioner på Newsmill i kölvattnet av Jonas Gardells nya bok Om Jesus, och hoppar nästan till över människors ordval. (Det finns en hel drös artiklar på temat Jesus och de intellektuella.)
Vad är det som gör att vissa blir så oerhört provocerade av religionen och tron? Varför kan de inte låta människor få vara sökare, kristna-på-eget-sätt, bokstavstroende eller traditionstroende eller vad som helst?
Sen blir jag också trött på det evinnerliga tjatet om att religion inte är vetenskap, för att ingenting i den går att bevisa och ingenting är ”sant”. Som om vetenskapen vore objektiva sanningar, ofiltrerade av människors åsikter och av begränsningarna i vad vi idag har möjlighet att mäta och uppfatta. Jag säger inte att jag misstror all vetenskap, men jag tror inte att det finns så många absoluta sanningar ens i den. Nya forskningsrön och resultat kommer ju varje dag. Vem vet vad vi vet imorgon, som vi inte vet idag? Hur kan vi då säga att vetenskapen har ”rätt”?
Samhällstendensen är att allt måste förklaras, allt ska debatteras och diskuteras och vara tvärsäkert. Det smittar förstås av sig på det mesta. I ett sådant läge är religion inte mycket att ha. Men det mesta i livet är inte så tvärsäkert, upplever jag. Skulle vilja uppvärdera det som är lite prövande, tvekande, det som är en aning istället för ett vetande.
(Det här inlägget skulle kunna vara betydligt mer välformulerat och utförligt, jag är ledsen att jag inte riktigt förklarar mig på det sätt jag skulle vilja. Timmen är sen och några timmars konflikter med trotstreåringen innan dess tar ut sin rätt...puh.)
måndag 13 april 2009
Cykelbeslutsvånda
Frågan är då: hur mycket pengar är det värt att lägga på en cykel som kanske används varje helg under större delen av sommarsäsongen, men inte så mycket i övrigt? Och hur fin cykel vågar man skaffa för att den inte plötsligt ska försvinna ur cykelförrådet?
Å andra sidan har jag aldrig i mitt liv köpt mig en cykel. Och de har ett väldigt bra pris i vår närmaste cykelaffär på den cykel som jag velat ha i över ett år...
En riktigt påskig påsk




Det här har varit den påskigaste påsken jag minns sedan barnsben, trots att ingen av oss var påskkärring. Men det kom många sådana på besök, och vi har målat ägg, gjort marsipankycklingar, fått godisfyllda påskägg och varit på vårpromenader och dito cykelturer.
Härligt att barnvagnen inte längre är oumbärlig. Snart ska vi förhoppningsvis slippa blöjorna också.