torsdag 30 april 2009

Stor och liten


Min stora lilla tjej ser ut så här på valborgsmorgonen. Ett ständigt pendlande mellan bebis och dam.

Ikväll ska vi titta på valborgsbrasa och lyssna på allsång, och hålla tummarna för att inte alltför många tonåringar hamnar på Maria Pol. Känner mig alltmer nöjd med att jag hade ett alkoholfritt bröllop - varför skulle man behöva döva sina sinnen en sådan dag?

tisdag 28 april 2009

Fruktsallad är bättre än bara apelsiner

Tillbaka från sista träffen på min Liv i balans-cirkel. Idag har vi formulerat visioner för samhället och oss själva. Vad vill vi ska ha förändrats i samhället om 5 år när det gäller livsrum, tid, arbete, relationer, ekologi, ekonomi och etik? Och vad vill vi förändra i våra egna liv när det gäller oss själva?
Otroligt spännande samtal. Det bästa av allt är nog blandningen av människor, att den tanke jag tänkt inte alls är samma spår som någon annan haft. Och den ena tanken ger något nytt till den andras, och så vidare. Det är sånt här som jag fullkomligt älskar.

Jag blev ombedd att fundera ordentligt på om jag skulle vilja vara samtalsledare för nästa omgång, och det ska jag verkligen göra också, för det skulle vara jätteroligt. Samtidigt är det lite ironiskt att jag går en cirkel på temat Liv i balans och att det sedan leder till att jag tar på mig fler aktiviteter...

Avslutningsvis fick alla komma med feedback och önskemål om själva cirkeln. En gravid tjej föreslog Liv i balans-cirklar enbart för småbarnsföräldrar. Å, vad jag tycker precis tvärtemot. Det är ju just mixen av människor som gör att samtalen kan ge något. Om jag bara pratar med människor med precis samma referensram som jag själv - kan det ge mig några nya perspektiv? Jag blir så ledsen av att allt jämt ska målgruppsanpassas in absurdum. Tvärtom tror jag på fler mötesplatser där människor som annars inte skulle mötas får göra det.

Sakernas tillstånd

Polleneländet är över oss. Jag fattar inte att kroppen inte kan förstå vad den ska göra när träden börjar slå ut. "Hilfe, rädda mig, jag går under" känns som en ganska malplacerad reaktion när min arma vinterslitna kropp istället borde brista ut i glädjetjut.

Men ögonen reagerar rätt i alla fall, och sådant kan man glädja sig över. Sprudlande grönt åt alla möjliga håll. Jag har tänkt en del på ett inlägg som Jenny skrev för några dagar sedan, om hur hon som barn funderade över om andra människor såg färgen blått precis som hon. Precis likadana tankar har jag haft, och har nog fortfarande inte släppt dem, ärligt talat. En annan relevant fråga i sammanhanget: varför är grönt just grönt, och inte blått eller rött? När jag ställde den frågan till en studiekompis undrade hon om jag kanske tänkte lite för mycket. Nej då, hävdar jag bestämt, det är snarare många andra som tänker för lite.

söndag 26 april 2009

Städtantsreflektioner

Det har putsats och fejats för fullt i vår ordinarie lägenhet i helgen. Ärligt talat tror jag aldrig den har varit så ren som den är nu under tiden vi har bott där, om man undantar Minnas rum och arbetsrummet som vi tills vidare lämnat därhän. Men snart är det dags där också, det är bara lite åbäkiga möbler som måste ut först.

Väggar, tak, städskåp, ugn, krukväxter, här pratar vi stort och smått - allt ska bli rent inför vår återflytt nästa helg. Min man har lärt sig putsa fönster och jag själv har påmints om att det finns städinslag som jag gillar: att få något som först såg helt hopplöst ut att helt ändra skepnad.

Nu känns kroppen ungefär som efter en dag i skidbacken.

tisdag 21 april 2009

Mammutarna galopperar

Idag råkade jag ut för ett sånt där jobbigt samtal om barn och könsroller. Jobbigt för att en i sällskapet tyckte att "jomen det är nog faktiskt programmerat i generna att killar gillar bilar" (apropå små barn). Varje gång jag hör den repliken ser jag nån sorts familjen Flinta-scen framför mig, med bilar som kör slalom över den torra stäppen mellan mammutar med enorma betar. Hursomhelst: idag slog det mig att den som kör med det argumentet kan vara av båda könen, men oftast har personen barn - och i säkert 99 fall av 100 är barnet då en pojke.

Det är inte farligt om en liten flicka tycker om att leka med bilar, det kan man stå ut med. Likaså att hon har en brun jacka och en väska med dödskalletryck. Men en pojke som leker med dockor, det gör minsann lite ont i själen på alla och envar. Inte ska han väl nedgradera sig så.

Tidigare under dagen var jag på ett träningspass på Friskis och Svettis, Ki Gympa hette det och skulle vara kampsportsinfluerat med lite qi gong-rörelser och så. Ledaren (gissa könet?) tjatade flera gånger om att tjejer behöver mer styrketräning, att "det är inte farligt för er, och det kan till och med få göra lite ont". Och, så kom det flera gånger under passet: "kom igen nu tjejer!". Detta trots att flera i lokalen inte var tjejer, utan män (utöver den 80-åriga dam som jag nog inte med bästa vilja i världen kan kalla tjej). Jag tänkte då: "vad tycker de om att kallas tjejer?" Och det vore spännande att få veta vad de, männen, faktiskt tänkte: kände de sig nedgraderade, eller kände de att utropet inte berörde dem - de var ju faktiskt män och tog i tillräckligt utan att behöva något extra tillrop?

måndag 20 april 2009

En av de sämre dagarna

Att vara samtalsledare för gruppsamtalen under en jobbkonferens där man själv sågar själva konferensupplägget är inte riktigt drömuppgiften. Men det har jag gjort idag. Efter att vi grävt ner oss i var vi befinner oss i förändringsprocessen och hur det känns att vara där i ett antal timmar kom vi äntligen till något mer konkret: vilket stöd var och en av oss behöver för att ta ett extra kliv framåt. Äntligen.

Lättad efter att dagen var slut satte jag på mobilen, fick ett glatt pling som svar och hoppades på ett trevligt kompis-sms eller gulligt kärleks-sms. Istället skriver min man "Uppsagd på grund av arbetsbrist". Förutom alla praktiska funderingar som det förstås leder till hade hans fack inte sagt ett dyft om att varsel lagts och att förhandlingar pågick. Där fick jag för att jag efter åratal av tjat hade lyckats övertyga min man om att gå med i facket. Vad fick han för det? Pinsamt dåligt.

Inte en dag att lista bland de allra bästa.

söndag 19 april 2009

3 x skapande

Tre saker att se fram emot:

1. Funderar allvarligt på att gå distanskursen "skriv varje dag i sommar". Inga andra kurser löper just då, och dessutom känns kvällarna så mycket längre på somrarna...

2. Min man huserar i en fotostudio i stan. De ska nu renovera och göra om, i syfte att kunna utnyttja stället mer för fotoutställningar. Till posten som konstnärlig ledare verkar de kunna tänka sig mig. Å, det vore roligt att hålla ihop utställningarna och tänka teman och så... men ännu har jag inte bestämt mig.

3. Jag är värdelös på att lära mig Photoshop ordentligt på egen hand. Så nu har jag sökt distanskursen Digital bildbehandling på Högskolan i Jönköping, som Moderskeppet är med och anordnar. Håll tummarna för att jag kommer in!