Tio år

Igår firade vi med finchoklad från Chokladfabriken att jag och J varit ett par i tio år. Tio år har gått sedan den där morgonen när vi stod nere vid det blankglittrande vattnet vid Albysjön med sammanflätade fingar, förstummade inför allvaret att det var vi. Då var vi 26, nu är vi 36: numera gifta med två barn, dessutom.

Allhelgonatid

Det är en mix av känslor kring allhelgonatiden för min del: minns och sörjer min älskade mormor och andra människor som inte längre lever, funderar överhuvudtaget på livets gränser (lyssningstips: Anne Linnets Levande händer) och så är det ju så mörkt att man måste ta en tupplur på dagen. Kanske beror det senare i och för sig på att jag inte kommer i säng på kvällarna... hm. Hursomhelst, bottenlöst mörkt är det, man glömmer liksom varje år under den ljusa perioden.

Men det är fint att sätta ljus i minneslunden och se alla hundratals, kanske tusentals, ljus som lyser. Det är mysigt att fika hela familjen i församlingshemmet. Mysigt att råka gå på kalas på fel dag och istället sitta och slöprata med föräldrar helt opretentiöst, medan de två leker féer och dinosaurier. Mysigt att sitta i soffan och skapa orealistiska och helt klimat-ohållbara affärsidéer om villabelysningssystem som får det att kännas som om det är dagsljus ute fast det är kolsvart. Mysigt att gå på mässa i Allhelgonakyrkan och i tunnelbanan råka hamna bland en massa syntare som ska på Einstürzende Neubauten.

Så dig styrkawishen

Letade efter ett tyskt kakrecept. Hittade en fantastiskt rolig automatöversättning. Läs!
http://www.worldlingo.com/ma/enwiki/sv/Streuselkuchen

Nya färger

Nu när det mesta är brunt eller gult ute syns det gröna på ett alldeles nytt sätt.

Nästa delkurs har börjat, personlighetspsykologi. Och jag inbillar mig att jag ska hinna med NaNoWriMo också, men det är nog tyvärr mest inbillning.

Barnrytmik idag, som alltid på tisdagar. Alla mammor i ringen såg enormt håglösa ut. Det är någonting med omställningen till vintertid. Minns någon undersökning om att produktionen i arbetslivet ökar ganska påtagligt veckan efter tidsförändringen.

Härligt att promenera hem därifrån längs med strandlinjen, däremot. Det är det jag saknar mest från livet före flytten: närheten till vattnet. Och kanske att människor verkar fortsätta vara vakna och vid liv så här dags på dygnet även när det är mörkt ute: här där jag sitter är det släckt i alla fönster jag ser. Det verkar vara läggning senast 23.00, pip, i området där jag bor. (Å andra sidan är det inte alla som kan sova till kvart i sju heller, som jag gör.)

Dagens mammaskämt

Pappa J sitter vid köksbordet och äter kvällsmat medan den ovanligt kvällspigga Gabriel kryper runt och "pratar" med honom.

Gabriel: Mammammammmammma!
J: Kan du inte säga pappa istället?
Gabriel: NEJNEJ!

Myrkryp

Förra gången jag var föräldraledig gick jag på ledighet vid trettonhelgen, precis som nu. Den gången började jag jobba 10 november, och då var jag extremt sugen på att jobba istället för att vara föräldraledig.

Den här gången har jag trott att jag skulle vilja dra ut på det i en oändlighet. Så kändes det också - tills för ungefär en månad sen. Kanske är det hösten som bidrar, jag vet inte. Men nu längtar jag enormt efter att få luncha med kollegor och få äta upp maten utan tjat, skrik, gnat och att resa sig upp sjuttielva gånger för att hämta olika grejer. Jag längtar efter att få sitta vid datorn i flera timmar och tänka på andra saker än barnbehov. Mest av allt längtar jag efter att fylla dagarna på annan plats än hemma, och med annat än ständigt upphackade stunder av plock, mat, disk, tvätt och små, små stunder med vuxentankar.

Fram till nyår ska jag väl stå ut, och se till att krama barnen så mycket som möjligt. Men det är svårt att bli av med myrkrypet i benen som triggar igång ilskereflexer när det skriks, tjatas och gnölas. Jag jobbar på.

Veckorapport

Hemtentaskrivande för fullt. Onsdag: biskopsträff i Uppsala, för att prata om hur jag ska gå vidare med präststudierna. Torsdag: utvecklingssamtal på jobbet, som faktiskt kändes bra - trots allt ska det bli spännande att vara med om den förändringsprocess som verkligen är igång nu. Fredag: galet mycket snö. Men den försvann rätt fort.
Lördag: fullmåne, vilket innebär en helt galen familj. Söndag: å så härligt badbesök, i en av de bästa simhallar jag någonsin besökt.

Det är speciellt att plugga psykologi. Mina familjemedlemmar blir nervösa, och visst: jag analyserar mer än någonsin tidigare. Funderar, skruvar ett steg till. Men jag tror att jag samtidigt är mer förlåtande än förr.