Acceptans och jungianska tester

Jaha - då är jag alltså Myers Briggs-testad på riktigt (i närvaro av en psykolog). Merparten av kollegorna höll också med om att mitt resultat stämde. Det var faktiskt det allra bästa med dagen: att vi innan vi besvarade enkäten fick skatta oss själva och våra kollegor på de fyra olika skalorna.

• Energi/uppmärksamhet. E eller I - hämtar jag energi från och fokuserar mest på den inre världen eller den yttre?
• Perception. S eller N - litar jag mest på de sinnesintryck som kommer till mig, eller på min tolkning av sinnesintrycken?
• Bedömning utifrån tanke eller känsla. T eller F - fattar jag beslut utifrån logiska resonemang eller utifrån samband och relationer?
• Livsstil. J eller P - vill jag ha struktur i vardagen, eller vill jag lämna så mycket som möjligt öppet?

Jag började med att välja I/E på den första, alltså tveksamt. Men alla kollegorna tyckte att det borde vara ett I. Och ju mer jag tänker på det, desto bättre stämmer det. Ja, jag behöver intryck utifrån, men det betyder inte att jag hämtar energi från själva intrycken. Det är möjligheten att skaffa mig en massa nya tankar som är det stora. Att gå på konstutställning utan sällskap kan vara bättre - för då kan jag ha fullt fokus på mina egna tolkningar, utan att någon annan blandar sig i.

Det handlar om status här, tänker jag. Att vara en person som är utåtriktad, flexibel och når resultat är det som är högst i rang, i det sammanhang där jag finns. Och det är bara att inse: jag är inte utåtriktad på det sättet. Hur mycket jag än försöker. Hur mycket jag än tänker att en personlighet inte är något fast, utan något som går att förändra. Det är klart jag kan lära mig att mingla, prata inför grupper och kasta ur mig nya idéer utan att hinna förankra dem i mig själv först. Men det kommer alltid att ta mer energi än det ger. Och det är en lättnad att efter så galet många år erkänna det för mig själv, och acceptera att det också är så andra ser mig.

Vi fick tips om att se Susan Cains The power of introverts, och det delar jag gärna vidare till fler!

Hur blev det då, till slut? Jo, jag blev en INFJ. En högintuitiv typ som drivs av ideal och värderingar, och kan ha rätt bestämda åsikter. Kreativ men överkänslig för kritik. Vanligt yrkesval i den religiösa branschen, men där finns också rätt många kommunikationsarbetare av olika slag. Och jag ska väl erkänna att det är roligt att ha samma typ som Martin Luther King och Nelson Mandela.

Flera av mina psykologutbildade kollegor var skeptiska och menade att MBTI är ett föråldrat och i psykologvärlden rejält kritiserat test. Men jag tyckte det var roligt - framför allt för att det drog igång en diskussion om vilka olika utgångspunkter vi har i jobbet, vad vi trivs och vantrivs med och vad missförstånd kan bero på. Lärorikt och väldigt bra. 

Lästipset: januari

Det här är mitt lästips för januari. En del böcker önskar jag verkligen att jag hade skrivit själv, och det här är en sån. För att jag lärde mig mer om mig själv och om människor omkring mig av att läsa den.

Av texten på baksidan är det kanske lätt att bli avskräckt. Dvärgar, cirkus, 30-talsmiljö... eh? Men den är helt sagolik. Hur hantera att man är den man är, om det är något annat än normen? Det är nog inte många böcker jag har läst som tar sig an den frågan med sådant schvung.

Författaren heter Lotta Lundberg men är alltså inte historieätar-Lotta, trots namnlikheten. Däremot har hon också skrivit Ön, som jag också tyckte mycket om.

Och festen pågick i tre dagar

Det är plus och minus med att barnen fyller år med två dagars mellanrum. Stort plus: nu är det gjort för resten av året.

Tycker mycket om den här bilden. G fick vara med på riktigt disco! Jubel utan gräns.

Doftchock

Helgens färg- och doftchock: växthuset i Bergianska. Ett av mina absolut bästa energihämtarställen.

Nu är det dags...

...att släppa den fri. Tada, här är den, min blogg med världens bästa domännamn.

Jag är inte nöjd, men det har jag inte varit de senaste fem åren så sannolikheten för att jag skulle vara det nu är rätt... minimal. Nu tänker jag i alla fall börja använda den till något på riktigt. Och om ett tag tror jag att jag kan börja släppa nojan över att jag liksom "förstör" ett så fint domännamn. Jag hoppas det.

Manuset är ju ivägsläppt. Så nästa steg blev helt enkelt att släppa bloggen fri.

Hjälp gärna till! Vad borde jag skriva mer om där? Vad vill du läsa och se på den? (En begränsning: jag tänker inte skriva om mitt personliga familjeliv där. Det får stanna här.)

Snabbresumén över 2013

2013 totalt var ungefär så här:

• Har aldrig i mitt liv ätit så många Alvedon. (På grund av bråk-axel.)
• Tillbringade rätt många timmar med akupunktur. (Dito.)
• Tog ett större lån än jag någonsin trott att jag skulle göra.
• Började gilla mitt jobb mer än jag trott var möjligt.
• Hade en fantastisk mentor och skrev en riktigt fin handlingsplan, som jag dessutom verkar hålla mig till.
• Rensade ut några hundra kilo prylar och papper. Rekommenderas.
• Körde lite dragkamp fram och tillbaka med mig själv. Jag vann, och det tänker jag fortsätta med.
• Började vänja mig vid att kallas "politiker" i en del sammanhang.
• Insåg att man inte behöver göra rätt för att ha rätt att göra saker. Det betydde väldigt mycket.
• Förstod på riktigt att folk (de allra flesta) tycker om att vara behövda.
• Skördade massor av egenodlade potatisar.
• Badade ute i sjön hur många gånger som helst.
• Skrattade mycket med barnen.
• Tjafsade mycket med barnen.
• Nojade en del. Men mindre än jag brukar.
• Oroade mig lite för hur jag ska fira min 40-årsdag.
• Kom inte igång med bilkörningen.
• Fick inte klart min teol kand.
• Tyckte om ovanligt mycket. Till och med att mingla.
• Blev väldigt Twitterberoende under vintern och våren, och sen slutade jag twittra. Så kan det gå.
• Var på skrivarretreat i Älvdalen. Fantastiskt.
• Lärde känna ett gäng nya människor som definitivt påverkar vem och hur jag är, och det stör mig inte. Jag gillar det. (Uttalat med stor förvåning.)
• Skrev klart mitt barnboksmanus. Imorgon postar jag det för lektörsläsning. 

Läsåret 2013 - att minnas

40 böcker har jag tydligen läst under 2013, enligt läslistan här på bloggen. Jag tycker alltid det är så svårt att recensera böcker i efterhand, eftersom jag trivs så makalöst bra inne i en fiktiv värld just när jag är en del av den. Efteråt har jag blivit tvungen att lämna den, och då är det en helt annan känsla inför hela världen och berättelsen. Jag är liksom inte med och bygger den längre.

Men jag ska försöka återkalla. Lite orättvist blir det förstås, eftersom böckerna från början av året ligger så mycket längre bort i minnet. (Det tänker jag ofta på överhuvudtaget när det gäller årskrönikor: det som fortfarande känns aktuellt i december borde viktas högre. På något sätt.)

Två kriterier jag har bestämt mig för att hålla mig till: att det är en bok som överraskat, gett mig så mycket mer än jag förväntat mig i förväg. Och att det inte är en bok som legat på de absoluta topplistorna under de senaste åren, för de böckerna hittar alla till ändå. Såsom Eld (väntar tålmodigt på att ge mig på Nyckeln, bara för att få ha den kvar), Alice Munros noveller och Yarden.

 

Fem böcker som jag är väldigt glad att ha läst 2013, enligt de kriterierna:

•  Dykungens dotter, Birgitta Trotzig. För att jag blev påmind om att det är möjligt att skriva så sjungande överdådigt och ändå ha en puls i berättelsen, för att det går att få in så mycket kropp i något som består av bara ord.
  
•  Den andra himlen, Oline Stig. För att noveller på bara några sidor kan bygga hela världar.
  
• Väninnorna och jag, Åsa Moberg. För att den gav mig en reflektionsyta för bilden av vad vänskap är.

• Luftsprång, Annika Widholm. En ungdomsbok som liksom drar iväg på både längden och höjden, utnyttjar rörelserna som en grund för en berättelse. Det är jag imponerad av.
  
• Drunkna inte i dina känslor, Dahlin & Hägglund. Bara för att det är så skönt med den där "aha"-upplevelsen, trots min skepsis gentemot självhjälpsböcker.

Mycket kropp blev det 2013. Säkert för att mitt eget år var så kroppsligt, med bråk-axeln som bokstavligen styrde hela min tillvaro i början av året. Den skärpte ju tack och lov till sig sen.