Avspänd exakthet

Igår kväll var jag på dansföreställning. Satt på första bänk och såg den legendariske Baryshnikov tillsammans med Ana Laguna. Jag är ingen expert på dans, men kan konstatera att de hade den där fantastiska exaktheten som inte alls ser ansträngd ut, utan mer som ett flöde. Lite som duktiga dressyrryttare. Dessutom såg de ut att ha roligt.

Jag avundas den där kroppskontrollen. Dessutom: att våga visa upp sin kropps begränsningar inför hundratals människor med mycket höga förväntningar.

Glad att jag har vänner som tar med mig på sådant.

Våga vägra Facebook

Alla pratar om Facebook just nu. Jag pratar i telefon med kompisar som säger "förresten, är du reggad på Facebook?". Kollegor pratar med varann på Facebook. Tidningarna skriver om det. Puh.

(För er mindre Internetberoende läsare: Facebook är en community/mötesplats på nätet. Som Lunarstorm för vuxna.)

Själv har jag litet behov av att slöprata med all världens människor längre. Jag vill prata om vissa saker med vissa människor. Och jag vill inte ständigt bli störd i vad jag gör, tänker och känner, och vägrar därför även MSN Messenger och liknande.

Våga tänka dina tankar till slut. Avsluta en mening. Tro på att du är viktig nog för att få tid att uttrycka dig på det sätt du vill, behöver och trivs med, inte med tusen förkortningar och stjärnor för att du tror att det förväntas av dig.

Temperament lönar sig

Jodå. När min frisörsalong för andra gången ringer och vill boka om min klipptid med kort varsel ilsknar jag till och fräser något om dålig kundvänlighet. Resultat: jag får klippa mig utan att betala nästa gång.

Å andra sidan läste jag någonstans att folk generellt inte uppskattar kvinnor med temperament, de får lägre status, medan män med humör får högre status tack vare det. Fast jag vet inte om jag tror att det stämmer. Det där med undersökningar känns inte alltid så tillförlitligt. Eller vad sägs om undersökningen som visar att kvinnor av biologiska skäl föredrar röda färger? Gjord genom intervjuer med vuxna kvinnor idag. På vad sätt avslöjar den undersökningen något om biologiska skäl?

Det var en utvikning. De insparade klippningspengarna ska gå till en massagebehandling eller något annat lyxigt, tror jag.

Tre förvåningar

1. På Friskis & Svettis drabbar mig tanken att det kanske vore kul att cykla Vätternrundan eller något sånt. Utmana sig själv fysiskt riktigt ordentligt.
2. H&M-katalogen innehöll massor av kläder jag ville ha. Jag vill ha kläder - det händer inte så ofta. När jag igår gick in i affären i verkligheten föreställde jag mig att allt skulle se mycket fulare ut i verkligheten. Men nej, jag ville fortfarande ha minst varannat plagg jag såg. Ovant.
3. Kanske ska jag börja samla på klipp om personer som imponerar på mig på något sätt? Har alltid tänkt att specifika inspirationskällor är fånigt. Det var SvD:s artikel om prästen Stoika Hristova som fick mig att tänka om.
   

Inskolning pågår

Ja, nu är det på Humlan som den mesta vardagstiden ska spenderas. Det känns konstigare än jag trott. Ska en massa främmande människor vara med Minna hela dagarna? Medan jag sitter vid en dator inne i stan och försöker se nyttig ut?

Men det är klart, så många bilar och ett så välutrustat lekkök har vi definitivt inte hemma. Och inga lekkompisar i lagom storlek heller.

Röjardag

Egentligen hade jag velat gå och se det långa (längsta) bokbordet på Drottninggatan idag. Men det blev en riktig röjardag istället. Nu har vi organiserat strumplådor, hatthyllan, Minnas kläder och diverse annat. Och jag har slängt flera kassar med gamla papper. Tack för feedback - min lösning blev att tänka "vill jag bära detta till vårt kommande hem?". Blir svaret nej ska det bort.

Minna satt under tiden i extrasängen och sjöng sånger ur sina sångböcker. Jag missade ett fantastiskt fototillfälle: Minna liggande utsträckt på rygg, "läsande" ur barnpsalmboken som hon höll över sig. Det hade varit ett oslagbart foto.

Igår var vi på Skansen. Uttrarna var som vanligt värda entrén, bara dom.

Upphittat i samlingarna

Man hittar lite roliga prylar då och då. Tre exempel:

1. En sån där jättestor diskett som fanns förr i tiden.
2. Officiella anteckningar från mitt gamla jobb om vilka ansvarsområden jag hade. Undrar om jag jobbade 200 procent?
3. Dagboken där jag beklagar mig över tillvaron efter att det tagit slut med min första "riktiga" pojkvän. Den så kallade motorcykelmannen.