söndag 17 mars 2013

Kofferten står kvar

Den där Marlene Dietrich-grejen. Jag vill tillbaka. Någon som har ett ledigt jobb i Berlin som skulle passa mig...?

Klart det alltid blir en helt annan uppmärksamhet på omgivningen i en ressituation. Kanske har jag fel. Jag vet att de på många sätt ligger steget efter Sverige när det gäller till exempel könsroller. Men jag tänker ändå att det finns lite mer plats för det luggslitna, imperfekta, sjudande, ifrågasättande när det gäller livet i stort.  Istället för "alla klara - jajamensan fattas bara".












tisdag 5 mars 2013

Att förtjäna min egen blogg

Dilemmat i att ha världens bästa domännamn. Så bra att jag aldrig någonsin lyckas skriva texter som matchar det (i mina egna ögon).

Jepp. Den stora frågan är: hur bra är ett domännamn som inte används?

Just nu försöker jag med tricket att börja via telefonen, i en Word Press-app. Det känns mindre pretentiöst så, märker jag. 

Lite konstigt känns det att på jobbet vara sedd som en "icke-bloggare" när jag hållit på sen 2005. Fast jag hittar inte den blogg jag hade då. Minns inte ens domännamnet. Här började jag tydligen i juli 2007.

söndag 3 mars 2013

Antisportlov

Det blev nästan ett antisportlov. Färgfabriken förra lördagen, med Stockholm On the Move (hur Stockholm ska kunna växa framöver på ett hållbart sätt). Brunch därtill. 
Sedan åkte barnen faktiskt pulka på söndagen, bevars.

I fredags: besök i Lekstugan på Nordiska museet, spårvagnsåkning och hamburgare.

Bästa sportlovshändelsen var igår, och det är den jag vill tipsa om. Två helt förunderliga barnfilmer visades i kulturhuset/biblioteket. Se dem!

Knattebio Astons presenterMarskatterna

Idag har vi mest bråkat om städning, tror jag. Nja, lite utomhusvistelse blev det också.

måndag 25 februari 2013

Det där med #reva

En kväll i förra veckan, efter jobbet, kanske efter något annat också, för det var lite mörkt ute. Jag stod och väntade på tåget vid Östra station. För att inte vara i vägen stod jag intill rulltrappan som går ner. Kollade Twitter lite planlöst i mobilen. Det hade varnats för biljettkontroller i några dagar. Det nämndes att det hängde ihop med polisens uppdrag att hitta människor som ska utvisas.

Såg i ögonvrån hur ett tåg kom in. Ett myller av människor närmade sig. En blick mötte min. En livrädd blick bakom grått ylle. En blick som bedömde min telefon, mina kläder, mig, kalkylerade  risk. Varningsflagg. Med botten någonstans långt, långt in. Rädsla som ett fruset tick-tack.

Sedan försvann han ner i rulltrappan.

Mer om REVA: på Newsmill, Aftonbladet och hos Polisen.



fredag 15 februari 2013

Wallraff på sjukhuset

Tänkte att jag gör en wallraffstudie nu när DN granskar sjukvårdskrisen i Stockholmsregionen, och när Vårdguiden rapporterar om högt tryck på akutmottagningarna. Så jag passade på igår vid 23-tiden, på Alla hjärtans dag.

Nej, så var det väl inte riktigt. Det blev ambulansfärd till Danderyd eftersom jag under gårdagen inte fick i mig vare sig mat eller vätska (lite som en extra aggressiv variant av den där vintersjukan ni vet, som en inte vill skriva ut namnet på). Det lilla som gick ner försvann snabbt. Och när jag dessutom kände mig förvirrad, pratade sluddrigt och knappt tog mig ur sängen, plus att jag har diabetes, tyckte de på Vårdguiden att jag skulle komma in för övervakning över natten.

Allt detta för ett litet smärtstillande plåster på ryggen, som jag fått utskrivet för att lugna ner den arga frusna axeln. Men morfin - narkotikaklassat läkemedel - var tydligen inte något för mig. Värme spär dessutom på plåstereffekten, så det var säkert därför jag säckade ihop efter duschen.

En illamåendespruta och lite bevakning senare kunde jag plötsligt få i mig en macka och saft, framåt halv fyra. Fantastiskt. Strax före sju släpptes jag ut. Och i fortsättningen håller jag mig till beprövade smärtstillerier. Ingen narkotika, tack.
















Personligen hade jag inga problem med att komma in. Och någon trängsel verkade det inte vara heller. Men jag hade antagligen tur. Här finns DN:s samlade artiklar om vården i Stockholm.

tisdag 12 februari 2013

Det ska inte bli något h-e här

Den här texten, till ytan en ganska ordinär debattartikel i Aftonbladet, har jag läst tre gånger idag. Nä, faktiskt fyra nu. Den tar nästan död på mig. Men den verkar få mig att handla.


Post-kalas
















Kalaset blev en succé. Bilrace, dans till Pippi Långstrump, fiskdamm, tre tårtor och cupcakes. Men ack så svårt det är att inte städa och förbereda ihjäl sig. Jag övar: men det är svårt, som sagt.