Jobbångest

Just nu sitter jag och våndas för att vi i jobbet har använt en bild utan att ange fotograf och utan att betala för den. Vi i redaktionen utgick från att byrån som använder bilden som kampanjmaterial (i en kampanj åt oss) hade rättigheter för den. Men så var det tyvärr inte. Så nu ska jag - när jag törs - försöka ringa den väldigt kände fotograf som hade tagit bilden. Tänk om jag blir helt utskälld? Tänk om vi blir stämda och får betala en miljon i skadestånd? May the force be with me.

Library Lover

Jag älskar bibliotek. När jag och en kompis var ute och reste i Asien var en av de saker jag saknade mest just bibliotek. Raderna av böcker, all kunskap och alla världar som finns därinne, tillgängliga utan att man betalar för det. Lite Internet light, fast mer fysiskt och tredimensionellt.

Idag gick jag förbi vår lokala biblioteksfilial på väg hem från jobbet. Öppet kl 14-20 på måndagar och onsdagar. Det är bara att gå in och plocka vad man vill ha, prata med kunniga människor, sjunka ner i en fåtölj en stund om man vill. Fortfarande ger det mig en känsla av lyx som är svår att jämföra med annat. Kärlek, helt enkelt.

Ramlade över denna

Filosofi är underbart. Lite då och då i alla fall.
http://www.allnyckel.se/ut/

Löven faller från träden

Höstutflykt till Drottningholms slottspark för att ta lite höstbilder. Minna blev lite bekymrad över att alla löv ramlade ner från träden, så hon försökte sätta tillbaka dem.

Önskas: inbyggt USB-minne

Ibland önskar jag att jag hade ett inbyggt automatiskt USB-minne. I fredags var jag på eget företag-mässa, på lördagen var det miniretreat i min kyrka och igår satte vi igång med det stora rumsomflyttningsprojektet hemma. Och när det gäller skrivarkursen har det lossnat nu så att en massa nya tankar kommer hela tiden. Så nu är det verkligen fritt flöde på tankarna, hjärnan öser på hela tiden. Nytt! Fantastiskt! Lösningen på alla problem! Spännande projekt! Stora insikter!

Anteckningsblock i all ära, men de har två problem:
1. av olika anledningar hamnar sällan de riktigt revolutionerande tankarna där, de som kommer till en helt plötsligt och inte hinner censureras bort.
2. alla bra anteckningar ur böckerna ska sedan plockas fram och användas, inte bara ligga där och skvalpa runt i någon låda.

Så, det vore faktiskt oerhört användbart med ett inbyggt USB-minne, ur vilket jag vid tillfälle bara kunde tanka över allt till datorn. Någon som håller på att utarbeta ett sådant?

Lästips om attityder och ansvar

Idag gör jag det lätt för mig och länkar till en bra krönika jag läste imorse, på väg till jobbet. Hade tänkt skriva en massa om passiv aggressivitet och annat, men det får bli en annan dag när jag hamnar här lite tidigare på dagen.
http://www.city.se/Nyheter/1.881913/enskilda-attityder-allas-ansvar

Puh. Nu är det läggdags snart. Velar lite kring en väldigt personlig text jag skrev i helgen om min mormor. Ska jag ta med den till skrivarkursen imorgon eller inte? Kanske tar jag med den, så får dagsformen avgöra om jag visar upp den eller låtsas som om den inte finns.

Bra dag för övrigt. En vän ska köpa sommarhus - kanske. Jag väntar med spänning på beslutet. Oj vad vuxet det känns, för mig som fortfarande inte ens har tvättmaskin.

Kärleksförklaring

Varje kväll när jag nattar Minna brukar jag berätta om vad vi gjort. Och där ligger hon i mörkret med sina små stjärnögon och nickar och hummar, mer eller mindre entusiastiskt. Idag har varit en dag av kärlek. Trots att hon har klättrat på bordet, rivit ut saker ur alla skåp och lådor, vägrat sova lunchsömn förrän en timme efter den tid hon brukar sova, smulat bröd över hela golvet.

Ikväll var det svårt att gå ut. Svårt att lämna henne ensam, trots att hon var lugn och nöjd och kramade om sin Nasse och hade kvällsmusiken på. Hur många gånger till kommer jag att få natta innan hon är stor? Att något hemskt skulle hända på vägen går inte ens att tänka, även om jag ändå gör det ibland. Det är tillräckligt skrämmande att Minna ska bli stor och inte behöva mig. Ska bli stor, det är till och med det som är vitsen.

Idag skrattade hon åt mitt kejsarsnittsärr på magen. Jag förklarade att det var där hon kom ut, när hon var jätteliten. Hon nickade förståndigt, javisst, det var så det gick till. Undrar vad som var hennes bild?

Tidens gång och kärlek har varit temat för dagen, när jag dessutom funderat mycket på min mormor. Min idol. Skulle vilja veta mer om hennes drömmar och funderingar när hon var ung. Frågan är om det ens finns något forskningsmaterial att utgå från, eller om allt redan är borta.

All vår lycka är ett lån. Det är bra att minnas det ibland, även om det gör ont att veta.

Vilka härliga människor det finns

Idag är jag extremt pysselsugen, fast som vanligt har jag ägnat mer tid åt att surfa runt och titta på andras alster än att faktiskt göra något själv. Men av en slump hittade jag denna underbara blogg om barnkläder sydda av återanvända tyger. Med genustänk också såklart.
http://rattvisabarn.blogg.se/

Själv kommer jag nog bara så långt som att skicka iväg fler digitalfoton för print och koka äppelkompott. Men jag blir så glad av andras skaparglädje.

Effekter av Prevenar och biobesök

Idag har J vabbat. Vi trodde att det var dagis-magsjukan som satt sig på Minna i en lite lättare form, men nyss läste jag på Fass att vaccin mot pneumokocker (som hon fick i onsdags) väldigt ofta ger just de biverkningar som Minna just nu uppvisar. Så kan det gå. Men hon är ganska glad ändå, trots lite feber och dålig aptit.

Igår var jag och såg Roy Anderssons film Du levande. Oj vad jag gillar filmer som inte har någon "story" utan låter en tänka själv. Man kanske skulle bli filmskapare istället? Tänk vad många fler människor man kan nå än man kan som präst, till exempel... En reflektion som sitter kvar i mitt huvud efter filmen är att folk/jag/många blir förvånade över att främmande människor vill en väl. Det är lite sorgligt.

Många, många andra tankespår blev det efter filmen, men nu är badvattnet strax klart!

Arg-Minna

Gissa vem som har världens mest eldfängda temperament? Som kastar saker, slår omkring sig och slänger sig på golvet när hon inte får som hon vill?

Rätt gissat: Minna. Vi föräldrar kan absolut inte förstå varifrån hon har fått de där tendenserna (ähum...).

När hon inte fick skriva på mitt tangentbord idag fick datorn rejält med stryk. Det kan bli en tuff tonårsperiod framöver.

Däremot har en tung decembersten fallit när vi har bestämt att vi vuxna inte ska ge julklappar åt varandra i år. Istället ska var och en köpa något åt sig själv, stort eller litet - precis som man vill, och slå in med ett obligatoriskt rim. Så skönt. I år slipper vi trängas, önska oss, fundera, köa, lägga pengar på sådant man inte ens vet om mottagaren vill ha. Kanske hinner man ha lite trevligt istället: dricka glögg, tända ljus, baka. Härligt.

Numera husdjurslös

I fredags flyttade sköldpaddorna, till en ny ägare som har haft zooaffär och har byggt om hela källaren till djuravdelning. Nu är det således slut på trängseln, och istället blir det ett helt landskap att vistas i och på somrarna en stor damm i trädgården. Tala om
miljöombyte.

Minna brydde sig inte särskilt mycket om det, verkade mest glad över att ha fått mer utrymme. Vinkade lite förstrött bara.

Sedan har vi haft besök hela helgen, av Minnas mormor och moster. Vi har varit i Fjärilshuset, fikat och gått Brunnsviken runt, och idag har jag och J passat på att röja i källarförrådet medan Minna hade ambitiöst leksällskap.
Härligt.

Klassfunderingar igen

Nu är jag tillbaka i klass-funderarträsket. Läser Tala om klass (red Susanna Alakoski och Karin Nielsen, finns i pocket) och berörs särskilt av vad Susanna Alakoski skriver. Om definitioner av vad det är att vara pank. Om intressanta ämnen att prata om vid middagsbordet, och om vad man definitivt inte pratar om. Om att se saker som andra inte verkar se. Och om att utgå från att de valmöjligheter som alla andra har är ungefär desamma som de man själv har. (Och den som väljer något annat har bara valt fel.)

Och när jag är fast i de tankarna ringer det på dörren och en Tele2-försäljare undrar vilket bredband jag har och ifall jag inte vill ha lite roligare TV-kanaler. I mitt huvud ser jag hennes manual, vad jag tror att hon registrerar och utgår ifrån i sina försök till säljdialog: skabbigt höghusområde, småbarnsmamma, stökigt hemma. Så hon tror mig helt enkelt inte när jag säger att vi knappt tittar på TV alls, vi gör annat istället. "När man har småbarn är man ju hemma mycket på kvällarna", säger försäljaren. Mm.

Det känns som om jag gör klassresor varenda dag, upp och ner hela tiden. I själen är jag på något sätt arbetarklass, känner mig fortfarande ovan och bortkommen bland de självklara. I hjärnan är jag oftast akademiker. I bostadsområdet är jag arbetarklass. På jobbet är jag högutbildad och högpresterande.