Det är större än jag trodde att få ett andra barn. Kanske inbillade jag mig att det skulle kännas bekant, allting, och inte så spännande. Men det är just tryggheten i rollen som gör att det istället är ännu mer förunderligt. Nu kan jag njuta istället för att våndas. Tolka signaler istället för att irritera mig över att inte förstå. Strunta i diskberg, dammråttor och allmänt kaos - för att det är de här första dagarna som är starten på en ny människas liv. Istället sitter jag i soffan kind mot kind med en en vecka gammal bebis, som för bara några dagar sedan sparkade och krafsade inuti min mage.
2 kommentarer:
Åhh gosing! Och du har helt rätt inställning, strunt i disk och trams, nu händer det ju viktigare grejer här!
Och jag minns den förundran också - och njöt! Det var verkligen annorlunda andra gången - på ett bra sätt.
Helt enig med Jenny! Härliga foton o underbart att höra att allt går så bra. Kram, Elise
Skicka en kommentar