tisdag 19 juli 2011

I solnedgångstid

På somrarna blir det tydligare än annars att åren läggs på rad, tycker jag. Kanske för att det är en så komprimerad tid.

Mina fyra veckors semester tar slut om ett drygt dygn. Besök över midsommar med busiga barn, multietni-megasvensk midsommar i Rönninge by, Junibackens sagotåg och påhängsen katt. En veckas hetta hemma med hammockhäng, grönsaksskörd och lekkompisar som avlöste varann. En vuxenkväll på stan i ärmlös klänning, tropisk värme med Hermans veggobuffé, ambitionsprat och Mapplethorpe på Fotografiska.

Och så: Åland. Sjösjuka på vägen dit och ett par småbarnskaotiska middagar, okej, men annars var det som Lou Reeds Perfect Day. Som en dröm att kliva in i. Morgonljuset genom spetsgardinerna på glasverandan, bastuhetta, ljumma havsvågor och len, len sand som visserligen förstörde mitt objektiv men som bäddade in hela själen i mjukhet. Knarrande trägolv, kardemummastinn ålandspannkaka, en himmel utan gräns. Traktorer och jeansvästar - en befriande suck av lättnad. Kuttrande vågor mot röda granitklippor. Skrattgropar, kittlingar, godnattpussar. Barnsligt och vuxet i en perfekt fusion. Vi hade varit i samma stuga förr, men då var vi tre, ny fyra. Så mycket bättre nu.

Hos mina föräldrar i Nora blev det mer av rutin och invandhet, nästan sömngångaraktigt. Inte samma fristad som förr. Kanske berodde det på regnet, kanske på att väldigt lite slår vår vecka på Åland.

Tänker på vuxenskapet - kan man vara vuxen i sitt föräldrahem? - och på de där lagren av erfarenheter som är jag. På var gränserna går mellan den jag tycker mig förväntas vara, den jag ser mig själv som och den som bara följer med i det invanda, det samhälleliga. På drifter och omedvetenhet, bindningar och längtan. Tänker på objektrelationsteorin, att jag som människa förhåller mig till andra utifrån de tidiga relationer jag själv har haft.

Min blick har vidgats den här semestern. Trodde att jag visste vem jag var, att jag hade koll på vad som format mig och vad jag vill. Och så skakade det plötsligt till.

Lite rostig känner jag mig med skrivandet. Läst och skrivit har jag nästan inte gjort alls under semestern: i det avseendet har det inte alls varit som vanligt. Klarar jag att ha ansvar för två stora webbplatser under några veckors tid, när jag knappt kan formulera en fullständig mening just nu...?

Inga kommentarer: