Och se det vart ljus

Det är såna här dagar som dammråttorna kryper fram ur hörnen. Men kinderna njuter, trots minusgraderna.

(G börjar bli väldigt långhårig nu. Frågan är: måste det åtgärdas bara för att han råkar vara en han? M är lite bekymrad över att folk börjar kalla honom "hon" mer som regel än undantag.) 

Stina - bättre än alla vinterpratare i världen

Nu när jobbet började igen satte jag igång med att lyssna ikapp på Vinter i P1-pratarna. Men av någon anledning fastnade jag inte riktigt. Alla har jag inte hört, men tillräckligt många för att lägga ner projektet.

Däremot: Stina Wollter. Vart är vi på väg, Julen i P4, 1 januari. Den rösten och de orden - det är en människa jag skulle vilja ha i min närhet dygnet runt. (Kanske skulle det bli tröttsamt efter ett tag, för att hon verkar så erbarmligt klok så att man inte ens kan tävla i samma kategori. Men ändå.)

Avslutningen är dessutom som en kondenserad version av min Omaja-berättelse. Bara en sån sak. 

21 dagar kvar. Lyssna. Och är du en twittrare, följ henne på @stinawollter.