onsdag 26 januari 2011

Om ätande

Sorry, nu kommer ett jobbigt inlägg. Jag har läst ut boken Eating animals. Det var plågsamt. Men jag fick en rejäl omgång insikter. Folk tror att jag inte äter kött för att jag "tycker synd om djuren", eftersom jag säger att jag inte äter kött på grund av djurfabrikerna. Fast de flesta tror att jag hakar upp mig på att djuren dödas. Nej: det jag hakar upp mig på är att de lever ett sådant icke-liv. Att de s k konventionellt framavlade djuren inte kan tillfredsställa några som helst av sina behov (att vara i en stabil social flock, att få vara med sina ungar, att få ha strö på golvet om man är en gris - som har samma psykologiska utvecklingsnivå som en hund). Exemplen är oändliga. Safran Foer beskriver det tusen gånger bättre. Och hans filosofiska, etiska, kulturella och existentiella resonemang är fantastiska. Jag tror att jag tar särskilt illa vid mig nu, när jag läst lite psykologi. När jag vet att behov, signalsubstanser och hela paketet inte skiljer sig så värst mycket från våra egna.

Grejen är att jag tyckte att jag gjorde mitt genom att inte äta kött (nästan - fiskätandet har jag fortfarande inte lagt ner, men ska jobba på det). Jag hade så fel. Vad hjälper det, när djuren fortsätter gå omkring i de där låsta barackerna och inte få tillgång till dagsljus under hela sitt liv? Bara för att vi ska få äta dem sen. Bara för att det handlar om pengar. En industri, vinstmaximerad in i minsta detalj: antal timmars belysning, antal levnadsdygn, antal djur per kvadratmeter.

Tänker du på vad du äter?

tisdag 25 januari 2011

Ingen nollåring längre


Nä, nu har vi ingen nollåring i familjen längre: idag blev han ett.

Inte är han och Minna så värst lika till utseendet?

måndag 24 januari 2011

Hållbarare

En gång för tusen år sen läste jag en kurs i miljö- och utvecklingsstudier i Uppsala. Vi satt i hus som knappt var inrett när kursen började, och när de hade målat alltihop med miljövänlig färg fick jag sån huvudvärk att jag knappt kunde vara där. Vi var väl ett 30-tal personer kanske som sprang omkring i det där huset.

Jag googlade på namnet Cemus idag. Det är en hel värld numera. Jättekul! Fast lite avundsjuk blir jag också. Tänk vilka chanser de har, ungdomarna.

(Tanten har talat.)

söndag 23 januari 2011

Femåringsmamma






Idag fyllde hon fem, busungen. Kavat, bestämd, omåttligt social, dramaqueen, oförmögen att sluta prata, storätare, retoriker, dansprinsessa, problemlösare, gosunge, filosof, kladdfia, empatisk. Bland annat.

fredag 21 januari 2011

Dokumentären - se den!

Nu finns hela dokumentären om Hanne Vibeke Holst på SVT Play. Varför man ska se den? Jo, för att den handlar om en människa med en tydlig röd tråd. En människa som är den hon är så mycket som möjligt, trots att hon samtidigt säger sig vara så osäker. Sånt peppar mig - jag blir lite rädd av människor som verkar totalt orädda. Dessutom är hon både författare och feminist, med könsrollsutforskandet som drivkraft: och ändå lyckas hon.

Något på spåren

Det är nog någonting på gång nu, tror jag. Jag liksom skruvar mig ett steg närmare för varje dag. Försöker göra verklighet av det tema jag tänkt mig för året: att vara mer jag, helt enkelt. Och när jag måste vara mer jag måste jag också konkretisera det: vad är det jag gör då, när jag är så mycket jag som möjligt?

Flummigt, låter det, men jag gillar det.

Ramlade nyss, efter barnläggningen, in i en dokumentär med Hanne Vibeke Holst. Det satte också fingret på den känslan jag har just nu. När vi vet att så mycket är fel i världen - varför gör vi inget? (Tyvärr ligger inte hela dokumentären ute på SVT Play nu. Återkommer med länk.)

Ja, jag är skeptisk till positiv psykologi, och några sidors bläddrande i Sonja Lyubomirskys Lyckans verktyg (uselt översatt är den, dessutom) gjorde mig inte mer övertygad. Är det vetenskap när man tittar i skolfotokataloger, noterar vilka som ser mest "uppriktigt glada" ut, och sedan följer upp 20 år senare och konstaterar att just dessa var lyckligast? Hm - det kan aldrig ha något att göra med att de 1) har överklassbakgrund och fått det avväpnande leendet i generna, och så fortsätter de ha pengar och förutsättningar resten av livet, eller 2) att de som ler bredast är de som fått sig itutat att de är riktigt snygga och som annan vetenskap visar är det lättare att få både bra jobb och många partners att välja på om man är snygg, eller någon annan av många möjliga förklaringar. Jag tror mer på Bengt Brülde, en annan lyckoforskare . Lycka handlar om att vara en del i en helhet, tror jag, mer än att man själv har det så himla bra och tänker så positivt. Sammanhangen. Vävarna. Det är det som betyder något.

Å andra sidan är det tungt att ha insikt också. Ignorance is bliss. Jag blir verkligen inte lyckligare av att läsa Jonathan Safran Foers Eating animals. Men jag vill veta vad jag gör, och varför.

Nu ska jag krypa ner i badkaret och kurera snuvan.

söndag 16 januari 2011

En annan söndag

Man vänjer sig vid att inte vara navet i hemmatillvaron. Härligt att få sitta oavbruten vid datorn, och kunna tänka ut en lösning på ett besvärligt problem i ett enda svep. Härligt att fika och prata vuxenprat. Härligt att öka på stegen mer och mer ju närmare hemma jag kommer - öppna dörren, mötas av italienska matdofter, ett "iiihhh!" och ivrigt sälskuttande mot dörren.

Men korta är de, vakentimmarna med de små.