Jobbkonferens i två dagar. God mat, sedvanliga grupparbeten, flamsig middag och ofungerande PowerPoint-presentationer, men ändå på något sätt förväntan inför de förändringar som ska komma. Bra gjort, det är inte alltid man lyckas få personalen att känna något bra inför en massa förändringar på arbetsplatsen.
Jag hade dock sett fram emot konferensen av helt andra skäl. Äntligen skulle jag få träffa den tjej som med största sannolikhet nu var (är) gift med en gammal nätdejt till mig. Och som jobbar i samma organisation som jag, trots att vi inte bor i samma stad. Är inte det lite fascinerande? Att jag förstod kopplingen beror på att han har ett extremt ovanligt efternamn, och dessutom bor i samma stad som den här tjejen jobbar i.
När vi hamnade intill varandra kunde jag inte låta bli att fråga om hon är gift med en kille som heter R. Och efter ett ja till svar sa jag att jag nog har träffat honom en gång i tiden. Men jag ångrade mig sen, för hon ryggade nästan tillbaka och ville inte, inte prata mer med mig. Hade jag själv fått samma fråga om J skulle jag ha varit jättenyfiken och velat veta mer om när, var, hur. Kanske var det en signal om att deras relation inte är superbra, om diverse svek som inträffat? Eller att hon är enormt svartsjuk? Eller... Vad lite man kan ana om människor, egentligen. Hoppas verkligen att jag inte rörde till det alltför mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar