Den rätta

Citerar Genusfotografen:

Vad är det som gör att du väljer just den bilden och inte de 500 du lämnar i glömska på hårddisken? Vad är det som ser ”rätt” ut med just den bilden, egentligen? Vad skulle hända om du gör ”fel”?

Jag ger numera inget alls för bildkritik som handlar om "rätt" eller "fel". Och minns alla dessa år av vånda inne på Fotosidan med dess hundratals hårda bedömare som pratar kameravinklar, skärpa och beskärning. Förr styrde de mitt fotograferande i otäckt hög grad. Nu gör de det inte. Och alla former av kritik och fotoskolor som inte får igång min lust att fotografera går bort. Så enkelt är det.

Det jag vill se är en skärva av verkligheten, den som fotografen ser och plockar fram åt mig.

Fotograf: Aitor Ortiz, bild hämtad från Galería Max Estrella.



(Idag har jag lämnat in fem bilder till Fotografiskas höstsalong. Chansen att någon av mina bilder kommer med är såklart mikroskopisk. Men det känns stort att jag gjorde det.)

Fotomanisk

Dryga 10 dygn i Nora, och det blev - håll i er nu - 483 exponeringar i finkameran och 225 bilder i smarttelefonen.

Hm. Det är inte riktigt... normalt, va?

Rubensljus

Visst är det som en målning?
Ljusreflektionerna i stolarna. Tusen gånger bättre än alla blixtar i världen.

En bild om dagen

Ett fototema för varje dag i januari. Sånt är fantastiskt tycker jag, som annars har en tendens att skjuta upp allt till - ja, sisådär tio år framåt i tiden.

(Missade visserligen de första fyra dagarna, men det gör inget.)

Jag och prylarna - ibland

Om detta säger min man "du vet att du är väldigt jobbig, va?". Och ja, jag är hopplöst inkonsekvent när det gäller en del saker, det medger jag.

Men jag blev kär. I den här. Och ser tusentals tillfällen när jag skulle ha användning för en sån. Visst är den oemotståndligt söt...?