Olika sätt att fira

Igår blev Gabriel två veckor gammal. Han firade genom att avfyra en kissfontän över hela mig, både tröja, byxor och strumpor. Själv firade jag genom att köpa en ny "lilldiggis" (kompakt digitalkamera)... en Fujifilm Finepix F70EXR, som ersättare till min gamla Konica Minolta som nu gett upp sitt sista andetag. En enormt rolig leksak!

Förlossningsberättelsen är nästan klar. Förhoppningsvis kan jag lägga ut den imorgon. Och jag deltar faktiskt aktivt i den kurs jag är registrerad på, Kreativt skrivande vid Högskolan i Kristianstad. En uppgift har jag lämnat in, en annan är på gång i huvudet.

Urmoderlighet

I den här situationen kände jag mig som någon slags urmoder. Nästan lite overkligt: två barn som är mina och som sover med mig som huvudkudde.

Premiär som flerbarnsförälder

Det är större än jag trodde att få ett andra barn. Kanske inbillade jag mig att det skulle kännas bekant, allting, och inte så spännande. Men det är just tryggheten i rollen som gör att det istället är ännu mer förunderligt. Nu kan jag njuta istället för att våndas. Tolka signaler istället för att irritera mig över att inte förstå. Strunta i diskberg, dammråttor och allmänt kaos - för att det är de här första dagarna som är starten på en ny människas liv. Istället sitter jag i soffan kind mot kind med en en vecka gammal bebis, som för bara några dagar sedan sparkade och krafsade inuti min mage.

Gabriel är hemma (och vi med)

I måndags kom Gabriel, 4 kg tung och 50 cm lång, via kejsarsnitt. En liten knubbis med andra ord - inte att undra på att magen kändes rejält på slutet, och att det kom vilda protester mot allt som klämde åt.

Vi kom hem från BB igår och ännu har inte storasyster kommit hem, däremot kom hon och hälsade på oss på BB. Imorgon kommer hon hit så att familjen blir fullständig.

Lite mer fullödig information kommer, hoppas jag!

Snart är bebisen här

Jaha, då har jag fått det beslutat då: i nästa vecka ska bebisen ut. Med snitt, eftersom jag inte går med på ytterligare en sådan kemiskt konstgjord och ändå misslyckad process som min igångsättning blev sist.

Lite otäckt och lite skönt att det är klart. Bra i alla fall att mina barn inte får exakt samma födelsedatum, utan vi hinner fira Minnas 4-årsdag ordentligt imorgon först.

Precis som förra gången har jag en känsla av att jag kommer att sakna min gravidkropp. Det skrivs så mycket om "så får du tillbaka din kropp efter graviditeten", men för mig är det något magiskt med att vara två personer i en. Dygnet runt finns den där andra i mig, och får näring och allt den behöver genom mig. Lite småabsurt och skräckfilms-scary, men ofattbart fascinerande. Så, när den där andra personen helt plötsligt inte längre finns där, blir min kropp alldeles tom. För mig blir det en sorts separationskris det också, att vänja mig vid min kropp som återigen bara är min.

Om att önska sig en biltvätt

Jodå, jag har fått hepatos (förhöjda levervärden) även i denna graviditet. Klådan över hela kroppen gör att jag vill ta fram potatisskalaren och riva bort hudlager som liksom är i vägen, eller gå genom tvättprogrammet i en sån där automatbiltvätt. Undrar hur många hepatosfall de får in på förlossningen med psykiskt labila kvinnor som vägrar gå därifrån förrän bebisen är ute? Inatt, när jag kliat på fotknölarna så att de börjat blöda, ställde jag mig med fötterna i iskallt vatten en bra stund, smorde sen in dem med Ice Cool eller nåt sånt från apoteket - och framåt tvåtiden lyckades jag äntligen somna.

En tröst i alla fall: om värdena inte går ner av mediciner vill de ha ut bebisen i vecka 38, alltså om en vecka. Så den kan vara här väldigt snart, den lilla lättirriterade typen i min mage.

Maximal kundservice

Överväldigad över kundservicen på Ikea måste jag berätta om det för fler. Vi har nu ställt iordning bebissakerna här hemma: spjälsängen i sovrummet, babyskyddet redo i hallen, kläder och sängkläder är tvättade och förberedda. Skötbordet hittade vi i källaren, men vart skruvarna tagit vägen har vi inte en aning om. De ligger förmodligen på ett supersmart ställe.

Idag var planen att vi skulle åka till Ikea och köpa nya skruvar. Men för att vara säker på att rätt sort skulle finnas när vi väl kommit dit gick jag in på deras kundservice-chatt, och frågade om skruvarna till skötbordet fanns att köpa i varuhuset. Jag förklarade anledningen till att vi inte hade vare sig skruvar eller kvitto. Och då får jag svaret från en fantastisk människa i kundservicen: jag skickar dem till dig.

Wow.