– Jag blir ofta väldigt trött på ord. Jag kan känna en väldig förtvivlan över ordens mängd och ordens tråkighet, dessa textmassor som vältrar över oss ständigt och jämt. Inte minst på mitt arbete där jag varje dag får en massa trycksaker, rundskrivelser från verket som jag måste läsa ... Man blir helt enkelt förtvivlad över orden och hur de används. För lite andlighet. Jag kan också känna så inför vad jag själv skriver, att orden liksom är döda för mig. Så kommer en period när det är precis raka motsatsen, när de verkligen är inspirerande, verkligen fulla av liv. Ord är både underbara och fruktansvärt döda.
Mitt jobb blir så fantastiskt när jag lyckas behålla fokus på det: på att behålla de levande orden och skala bort de döda. Avbabblifiera. Och då handlar det ändå om brukstexter.
Det eftersträvansvärda: att lyckas skapa en skönlitterär text med ord fulla av liv. Det händer, någon liten stund då och då. Ett kort stycke. Ibland - kanske någon gång i kvartalet. Undrar hur många skönlitterära meningar som sätts på pränt för någon som lyckas få fram det där glödande, levande, i stort sett varje dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar