Acceptans

Influensa sedan igår. Blä. Det blir lite jobbande, lite allmän vila och lite kurslitteraturläsning.
Johan Cullbergs "Kris och utveckling" är tung att läsa, inte för att den är svårläst utan för att alla människoöden i den gör ont. Det är just sådant som får mig att undra hur jag någonsin ska fixa prästyrket rent psykiskt: att bemöta människor som varit med om en nära väns död i en trafikolycka, att kunna hålla en begravning av ett litet barn och kunna tala om att det finns en mening. Svårt.

En annan sak som jag funderar på är vilket oerhört grundläggande behov vi har av att bli förstådda och accepterade. Och hur dåliga vi samtidigt är på att förstå och acceptera. Ett konstruktionsfel? Eller något som vi måste arbeta oerhört mycket mer med än vi gör idag?
Så många som mår dåligt, känner sig så missförstådda och osedda, lever i dåliga förhållanden, stannar på jobb där de vantrivs, som inte orkar. Som inte känner att de har någon person som de verkligen blir förstådda av. Som tvivlar på sin förmåga varje dag.

Det är sånt jag verkligen skulle vilja jobba med. Men orkar jag?

Boken är dock läsvärd, för alla som har det minsta lilla intresse av psykologi. Spännande med teorier kring utvecklingsfaser och livscykler. Jag irriterar mig ibland på den schablonartade könsrollsbeskrivningen, men det är inte helt ovanligt när det gäller sånt jag läser...

Kalas och en till som njuter av rymden

Rymd

Jaha, nu har jag alltså flyttat (tillfälligtvis), firat av en 3-åring, börjat på själavårdskurs och blivit avslängd av tåget i Knivsta. Utöver jobb och annat sånt där helt vardagligt.

Utsikten från mitt skrivbord just nu är härlig: jag har fått burspråksplatsen i vardagsrummet och kan titta ut över kvällspromenerande hundägare, bussar och folkliv. Och vi har massor av luft och rymd i vår tillfälliga trea.

Tänk om man kunde ha det så även på riktigt? Längtar efter ett hem som ger plats för mig och inte bara för för en miljard mer eller mindre ärvda prylar, samt prylar som måste förvaras på olika komplicerade och utrymmeskrävande sätt.

Tips till språkfascister

Förresten, ett lästips till alla som i någon liten eller i större grad är språkfascistiskt lagda: Med ett utseende som retar sjöfågel av Marie Carlsson. Det finns få böcker som jag verkligen viker mig dubbel av skratt åt, men det här är just en sån. Och det är inte bara språkskämt, utan en hel del annat av värde också.

Jag är lite partiskt lagd när det gäller Marie Carlsson, eftersom hon kommer från Nora precis som jag och eftersom vi har en hel del gemensamma bekanta. Men jag tror att jag kan bedöma hennes böcker ganska objektivt ändå.

Packat i kubik

Helgen har ägnats åt att packa flyttlådor och tömma skåp. Det är omöjligt att föreställa sig hur mycket som egentligen döljs i tio köksskåp. För att inte tala om en rymlig klädkammare.

En bit på väg har vi kommit i alla fall, inför att flyttlasset till evakueringslägenheten ska gå nästa helg. Antagligen kommer jag att trivas bra med att leva spartanskt, och återkomsten tre månader senare kommer att bli hemsk. Nåja - den dagen, den sorgen.

Nu har jag köpt hem Mora Träsks "Tigerjakt" från iTunes och bränt den på cd inför Minnas 3-årskalas på dagis på fredag. Det är hennes önskemål, hon tyckte att den passade ypperligt i Pippi Långstrump-temat.

Cellotestning

Ibland är jag väldigt glad att bo i (utanför) en storstad. Som idag till exempel, när det var Filharmonikernas dag i Konserthuset och vi gick på en gratis familjeföreställning av "Peter och Vargen". Minna undrade i och för sig hela tiden när pandan skulle komma, och den uteblev ju. Men vi såg och hörde även Nassim al Fakir, Bolibompakändis och en person jag gillar, och dessutom provades det cello. Jag är lite avundsjuk, jag som själv velat spela cello i åratal, men jag kunde inte riktigt förmå mig att tränga mig fram i kön och fråga om jag också fick prova... Kul att det var just cello hon ville testa. Flöjter och fioler fångade inte intresset alls.

Minnabild nr 10

Vällingstunderna på morgnarna är nästan en andlig upplevelse. Total närvaro och förväntan inför dagen som nyss börjat.

Minnabild nr 9

Porten är öppen, men inte så hög.

Minnabild nr 8

Vardagsrealism och stor entusiasm.

Minnabild nr 7

Minnabild nr 6

Tagen samtidigt som "stenbilden" jag publicerade igår. Minna klättrade runt och skrapade sönder sig på knäna, men roligt hade hon.

Minnabild nr 5

Så överexponerad att den ser helt galen ut, men jag älskar den ändå.

Minnabild nr 4

Så här beter de sig ibland, svenskarna. I synnerhet på midsommarafton.

Minnabild nr 3

Minnabild nr 2

Och nu: Tio bästa Minna-bilderna 2008

Det är någon som skäms en aning för de nytillkomna fläckarna på tapeten.

Bild tio

Lite Narnia-känsla, tycker jag. Snart dyker kanske den vita häxan upp bakom kröken... och vem är det som skymtar till vänster i bilden?

Bild nio

Och så de riktiga uppstickarna, som inte ger vika för något.

Bild åtta

Stenar har alltid fascinerat mig: det beständiga, som ändå förändras av elementen omkring.
När jag var liten läste jag dikten av Barbro Lindgren, som avslutas så här:

Tänk alla millioner år som inte du var född
Då fanns det människor
som nu
och hav och stenar
Men inte samma människor
som nu
Men samma hav och samma stenar.

Bild sju

Enkel på sitt sätt, men skön tycker jag.

Bild sex

Ett slingrande väsen i skogen?

Bild fem

Cyklamen är liksom stöddig på något sätt.

Bild fyra

Jag gillar det drömska. Och den är inte det minsta photoshoppad (beskuren en liten aning bara).

Bild tre

Vi satt och tittade på varann länge. Fasettögonen snurrade runt i alla möjliga riktningar medan jag fokuserade.

Bild två

Det här är min personliga favorit. Någon som ser vad det är?

Tio bästa bilderna 2008

Jag är just nu lite småirriterad på bloggränssnittet, måste kanske göra slag i saken och ordna en blogg som jag styr över lite mer själv. Puh.

Så här blir det: mina tio årsbästa bilder kommer i form av tio olika blogginlägg. Jag beklagar att det blir svårhanterligt för läsaren, men det är ingenting mot vad det var för mig. Det hjälpte inte ens att plocka fram "HTML Bible 4".

Det blir två olika kategorier: ikväll kommer de tio bästa som inte har Minna som motiv. Minnabilderna blir en klass för sig, och de tio kommer antagligen imorgon.

Då så. Numero uno.














En snöåker utanför Norrtälje. Bilden tagen i slutet av februari, när jag kände mig ungefär som en irrande insekt i fårorna.

Lager på lager

(Tillbaka i storstadsmiljön där man inte bara ser grannens hus när man tittar ut... jodå, jag började faktiskt bli lite lappsjuk mot slutet av veckan i exil.)

Årsringarna blir onekligen fler och fler. 2009 ska jag ägna mig mer åt teologi, foto och åt att våga prova och misslyckas, har jag bestämt mig för (efter att ha känt igen mig otäckt mycket i Jonas Gardells fiolspeleri-nederlag i Fångarna på slottet eller vad det heter).

Ska försöka bli bättre på att göra något av mina bilder också, inte bara ta dem och lagra i datorn. Ett första steg var att gå igenom 2008 års skörd för att försöka välja ut de tio bästa. Jag har fått fram tre gånger så många som ska gallras igenom imorgon. En annan idé är att göra sidor med både bild och text... scrapbooking heter det väl populärt, men små pilliga dekorationer är inte riktigt min grej - det ska bli lite renare än genomsnittet, och jag tänker mig att jag ska göra sidor i A4-format som kan sättas in i helt vanliga plastfickor. Vi får se vad tiden och inspirationen ger. Det är ju det där med att inte vilja misslyckas också, när så många andra gör så fina saker... hm.