Nytt kapitel

Han är så imponerande tydlig i sin kommunikation, ettochetthalvtårsplutten. Jag frågar, när jag lämnat Minna på hennes dagis: "vill du gå till ditt dagis nu?". Han vrider sig mot mig, möter min blick och nickar med eftertryck.

Då känns det faktiskt rätt okej med en förstalämningsdag på dagis. Fast lite skar det i hjärtat ändå. Nu är han med en massa andra människor på dagarna. Inte med oss. Och så ska det liksom vara jämt.

Snart ska jag jobba 80 procent, tröstar jag mig med. Då tänker jag ha en och annan ledig vardag med barnen.

Och vi hann med både picknickfika i lekparken, dammsuga, leta fina klackskor i klädkammaren till jobb-finfesten den 2 september, leka skola på tomten och laga potatisgratäng - efter dagishämtningen klockan två.

Det blir bra det här.

Pride in the name of love

Efter ett deprimerande dåligt seminarium igår - där folk bara pratade om strukturer och inte om innehåll - gick jag på inklusiv mässa i S:t Jacobs kyrka. Med delande, med varande. Precis det som de inte lyckades sätta ord på i seminariet. Jag kan inte riktigt beskriva för ickekyrkoanhängare vad det är som är så magiskt med bra gudstjänster. Kanske att det verkligen är hela jag som får vara med. Alla delar på en gång. Stå upp - och var inte rädd.

Det tänker jag på när jag ser glimtar av ett TV-program nu på kvällen, om människor som föds med två kön, intersexuella. De berättar om skammen över att vara onormala, konstiga. Om hur de hela tiden döljer delar av sig själva - grundläggande delar av sig själva.

Det borde inte behövas. Men det gör det.

Därför känns det som om det allra mest meningsfulla i livet är att hjälpa sig själv att sluta skämmas, och bidra till att andra slutar skämmas. Ta bort skammen över den jag är.

Dit hjälper inget positivt tänkande i världen - då blir det ju bara värre om man inte tänker positivt, då får man skämmas över det också. Det behövs något på ett djupare plan än så.

Det behövs ord och handling. Hela tiden, varje dag. Att man står upp, ibland till och med när man är rädd. Ibland, kanske allt oftare, utan att vara rädd.

Ekobad

Minna lekte restaurang i badet ikväll. Det skulle produceras färskpressad apelsinjuice. Hon skanderade ljudligt: "Det här blir riktigt fin juice. Ekologisk och bra." Jag, som passade på att städa badrummet under tiden hon skötte restaurangen, hajade till lite. Då kom ett lite generat leende. "Vad betyder ekologisk egentligen?" Och så hade vi en liten pratstund om det.

Känner mig lite stolt över att plantera små världsbildskorn.