Förra gången jag var föräldraledig gick jag på ledighet vid trettonhelgen, precis som nu. Den gången började jag jobba 10 november, och då var jag extremt sugen på att jobba istället för att vara föräldraledig.
Den här gången har jag trott att jag skulle vilja dra ut på det i en oändlighet. Så kändes det också - tills för ungefär en månad sen. Kanske är det hösten som bidrar, jag vet inte. Men nu längtar jag enormt efter att få luncha med kollegor och få äta upp maten utan tjat, skrik, gnat och att resa sig upp sjuttielva gånger för att hämta olika grejer. Jag längtar efter att få sitta vid datorn i flera timmar och tänka på andra saker än barnbehov. Mest av allt längtar jag efter att fylla dagarna på annan plats än hemma, och med annat än ständigt upphackade stunder av plock, mat, disk, tvätt och små, små stunder med vuxentankar.
Fram till nyår ska jag väl stå ut, och se till att krama barnen så mycket som möjligt. Men det är svårt att bli av med myrkrypet i benen som triggar igång ilskereflexer när det skriks, tjatas och gnölas. Jag jobbar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar