Det vimlar av vägar

Ack, du stackars försummade blogg! Stora planer hade jag, det skulle bli en julkalender med de böcker som har gjort stor skillnad för mig. Inte bidde det något av det. Antagligen delvis för att jag inte kunde bestämma mig: här, på det invanda stället, eller på den nya, nästan-färdiga?

Men dagarna går ju ändå, som de brukar. Tredje advent imorgon. Idag har vi gjort fyra sorters julgodis, jag och Minna.
Det blev:

• Vit chokladtryffel med lime, för tredje året i rad (brukar vara favoriten)
• Mintkyssar i chokladskal
• Fraschoklad med cornflakes
• Aprikoschoklad

Knäck har vi gjort tidigare, så nu är fem sorter redo.

Den här julen är för övrigt den mest ostressade jag kan minnas. Inga matförberedelser alls tänker jag ägna mig åt. Ingen storstädning, inget värdinneskap. I år ska jag jobba. Nä, inte som pressjour eller nåt sånt, utan i kyrkan - eller församlingshemmet, rättare sagt. Där blir det öppet hus med julbord, julklappar till barnen, lotterier, allsång och Kalle Anka. Och jag är otroligt glad över att jag får den chansen, har velat så länge. För att göra något för andra - men framför allt för mig själv.

Vid femtiden kommer jag hem och sen blir det julgröt med J, barn & svärföräldrar. Och lite julklappar - ett par stycken åt barnen från mig och J. Nånting till dem från svärföräldrarna. Inga vuxenjulklappar. Ingen hets. Innan jag kommer hem ska resten av familjen äta tacobuffé och det ser alla fram emot. Minna pratade om det senast idag på eftermiddagen: då ska vi äta tacobuffé, mums!

Den bestående känslan: det går att förändra. Det är inte nödvändigt att göra det som en förväntas göra. Traditionerna gör vi själva, om vi vill ha dem. Det vimlar av vägar.

Jag har tänkt rätt mycket på det där med att jag alltid har ogillat julen. För all galen konsumtionshets, men också för instängdheten och ritualerna. Samma mat, samma samtal, samma lagomytlighet på samtalen och samma minimala möjlighet till utveckling av någonting. Den mest lyckade julen är den då ingenting oförutsett händer. Jämför det med midsommar, som gärna firas med okända människor och gärna lite oplanerat. "Vi får se vad som händer". Midsommar är min favorithögtid, även om jag är skeptisk till fyllan. Men den delen känns ännu värre på julen, för då är den mer dold. Döljer sig i hemmen, bakom väggarna. Drabbar barnen mycket hårdare. Och på julen är allting stängt. Grannarnas öron är också lite extra stängda, tror jag. Kanske är det inte alltid bra med så långa lov?

PS: Jag tycker att Vit jul är en otroligt bra kampanj. 6094 personer har just nu skrivit på att de avstår från alkohol under julafton, juldagen och annandagen 2012.