Läsåret 2013 - att minnas

40 böcker har jag tydligen läst under 2013, enligt läslistan här på bloggen. Jag tycker alltid det är så svårt att recensera böcker i efterhand, eftersom jag trivs så makalöst bra inne i en fiktiv värld just när jag är en del av den. Efteråt har jag blivit tvungen att lämna den, och då är det en helt annan känsla inför hela världen och berättelsen. Jag är liksom inte med och bygger den längre.

Men jag ska försöka återkalla. Lite orättvist blir det förstås, eftersom böckerna från början av året ligger så mycket längre bort i minnet. (Det tänker jag ofta på överhuvudtaget när det gäller årskrönikor: det som fortfarande känns aktuellt i december borde viktas högre. På något sätt.)

Två kriterier jag har bestämt mig för att hålla mig till: att det är en bok som överraskat, gett mig så mycket mer än jag förväntat mig i förväg. Och att det inte är en bok som legat på de absoluta topplistorna under de senaste åren, för de böckerna hittar alla till ändå. Såsom Eld (väntar tålmodigt på att ge mig på Nyckeln, bara för att få ha den kvar), Alice Munros noveller och Yarden.

 

Fem böcker som jag är väldigt glad att ha läst 2013, enligt de kriterierna:

•  Dykungens dotter, Birgitta Trotzig. För att jag blev påmind om att det är möjligt att skriva så sjungande överdådigt och ändå ha en puls i berättelsen, för att det går att få in så mycket kropp i något som består av bara ord.
  
•  Den andra himlen, Oline Stig. För att noveller på bara några sidor kan bygga hela världar.
  
• Väninnorna och jag, Åsa Moberg. För att den gav mig en reflektionsyta för bilden av vad vänskap är.

• Luftsprång, Annika Widholm. En ungdomsbok som liksom drar iväg på både längden och höjden, utnyttjar rörelserna som en grund för en berättelse. Det är jag imponerad av.
  
• Drunkna inte i dina känslor, Dahlin & Hägglund. Bara för att det är så skönt med den där "aha"-upplevelsen, trots min skepsis gentemot självhjälpsböcker.

Mycket kropp blev det 2013. Säkert för att mitt eget år var så kroppsligt, med bråk-axeln som bokstavligen styrde hela min tillvaro i början av året. Den skärpte ju tack och lov till sig sen.