Igår kväll: Bitterfittan på Stadsteaterns Lilla scen. Fantastiskt bra föreställning. Jag hade läst boken så innehållet förvånade mig inte, men att en ensam skådespelerska kan stå på scenen i 1 tim 20 minuter och ha sådan publiknärvaro är fascinerande. Sen vimlade det av roliga effekter också, såsom klimatlampan, röstförställaren och Susanne Brögger-intervjun. Se pjäsen - den går som gästspel bara fram till slutet av mars. Innehållet? Förväntningar på livet, föräldraskap, relationer och dessutom jämställdhet, inte helt oväntat.
Visst är det lite konstigt att män på en arbetsplats ofta kommer med helt ogenomarbetade idéer som de får väldigt bra respons på, medan kvinnor känner sig tvungna att ha hela konceptet klart innan de lanserar sin idé - och ändå händer det ofta att idén "glöms bort" och återkommer senare, i en annan form, med någon annan som "initiativtagare". Det förvånar i alla fall mig ganska ofta på mitt eget jobb.
Idag har vi fotat gamla industrimiljöer, ätit god italiensk mat på Vapiano och därefter har jag sett filmen Priest. En gammal historia från mitten av 90-talet, om en ung manlig katolsk präst som kommer till en fattig församling, och får brottas en hel del med sin egen tro - särskilt när han börjar dejta en man. Vi ska diskutera filmen på själavårdskursen, men jag är väldigt glad att jag fick chans att se den. Skulle gärna vilja prata om den med någon som inte är så "kyrklig" som jag själv, så hojta till om det är någon annan därute som är hågad!
Godkväll!
(Nej, det blev ingen melodifestival ikväll. Jag har fått lite överdos av Petra Medes lågvattenskämt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar