Mina måndagar är mitt livselixir just nu. Egna dagar, för att tänka tankar till slut och prata med andra om sånt som är viktigt.
(Men de är inte gratis... på lönespecifikationen idag fick jag i klartext se vad mina två månaders 20-procentiga studieledighet kostar. I jämförelse kändes en coachutbildning inte alls så dyr längre.)
Allra, allra bäst är nog att få möta andras tankar kring vad religion och tro är. Vi är så olika: en del prästkandidater, en del blivande psykologer, en del verksamma terapeuter och diakoner, en del lärare och några som är allmänt intresserade av själavårdsämnet. Det är bokstavstroende kristna, liberalkristna, ateister, sökare och buddhister om vartannat. Och i den mixen ska vi diskutera vad tro är och hur den uppstår hos människor, och en massa annat. Vi får göra diverse övningar som syftar till att exemplifiera hur forskningsprocessen går till, och det visar sig att det jag uppfattar som en floskel är något riktigt intressant.
Roligt exempel från verkligheten:
- Jag har insett att prästkandidater också är människor, precis som vi andra.
Igår pratade vi mycket om prästrollen och dess svårigheter. Inte minst att prästen både är en person och en representant för något bortom verkligheten. Det är så mycket som ingår: att vara företrädare för kyrkan som organisation, för Gud som begrepp, för religion som begrepp, för det som vi inte vet utan bara kan ana.
Jag påminns om mycket jag en gång läste i medie- och kommunikationsvetenskapen. Sådant som symboliska universum: det som en grupp har kommit överens om ska gälla som verkligt. Så här är våra regler för vårt samspel, och så här tolkar vi världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar