Morgonens dagislämning: En stor begravningskrans i röda toner i en bilbaklucka ledde till ett utförligt döden-resonemang. Minna har full koll på att det brukar bli begravning i en kyrka när någon dött, och att det oftast är gamla människor som dör. Men dagens frågor var lite mer komplicerade än så.
(Minna) - Vad gör man när man är gammal?
(Jag) - Ja, det beror lite på... En del är väldigt sjuka och orkar inte så mycket. Andra är piggare och orkar vara ute på promenad till exempel, precis som du och jag.
- Men alla dör någon gång.
- Mm.
- Vem tycker du ska dö först?
- Hm... jag tycker det är bättre att det är gamla människor som dör, såna som redan har levt färdigt sitt liv.
- Vi kommer också att dö. Och pappa.
- Ja, så är det. Alla dör någon gång, vi också.
- Mm. Då kommer det en ny Minna, och en ny mamma Marie, och en ny pappa Johan.
- Ja, så blir det nog. (och här kunde en gravidlabil person som jag inte hålla tillbaka tårarna)
- Varför måste man dö?
- Det fungerar så. Kroppen orkar inte hur länge som helst, när den blir gammal och trött så orkar den liksom inte mer.
- Men nu orkar vi, nu är vi inte gamla!
Härligt med existentiella samtal redan före kl 8 på morgonen.
1 kommentar:
Gulligt. Ångrar på att jag inte har fört anteckningar m ungarnas kommentar o ord mer än första orden.. men det är ju inte försent att börja. Fokuserar nog för mkt på foton. Kram, Elise
Skicka en kommentar