Skratt- och gråtkonferens

I två dagar har jag varit på en fantastiskt bra jobbkonferens, på Vildmarkshotellet i Kolmården. Inledning i delfinariet, friskvårdsaktivitet i lejonkulan och på kvällen fri tillgång till spaavdelningen för den som så önskade. Kreativa grupparbeten och möten med människor som jag annars inte pratar så mycket med. Lyxigt, välorganiserat, massor av skratt och en jättebra kick inför det jobb som ska utföras nästa år.

Men allra mest spår satte utan tvekan den avslutande föreläsningen av Ing-Marie Persson, primatansvarig i Furuviks djurpark och en av mycket få personer som kan umgås med vuxna schimpanser. Allt hon berättade om kommunikationen bland individerna i gruppen: hur ledaren varje dag bekräftar varje individ i sin flock, och hur beröring är livsviktig för dem (nej, det är inte loppor de plockar när de sitter och pillar i flockkompisens päls, det handlar om ett behov som är djupare än så). Och deras gener är till 98,6 procent samma som människans - man kan till och med få blodtransfusion från en schimpans. Och när man satt som bortkollrad med blicken på de gulliga bilderna på schimpansbebisar som hon bar runt på magen i månader utan att kunna gå ifrån - eftersom det fysiska behovet hos schimpansbarn är ännu större än hos människobebisar - kom istället en beskrivning av det vedervärdiga som schimpanser utsätts för runtom i världen. Ungar säljs som turistattraktioner, till forskningsprojekt, till reklamindustrin och som "bush meat" i samband med att regnskogarna skövlas. Ing-Marie Persson deltar i diverse olika projekt i Afrika med apreservat och med att utbilda afrikanska barn i att ta hand om naturen och miljön.

På något sätt fick det jobbet jag och mina kollegor gör att kännas futtigt. Jag förstår tanken med att hon skulle avsluta med något annorlunda och tankeväckande, men det blev en bitter eftersmak. Kanske går det ändå att vända den till något bra, och följa hennes Moder Teresa-citat om att en droppe i havet bara är en droppe men att havet skulle vara ganska tomt utan alla dessa droppar. Jag ska ta en allvarlig funderare på om jag kan lägga lite tom webbcommunitytid på lite mer konstruktiv påverkan istället. Sådant som får mig att känna att jag gör skillnad.