Jaha, då har jag fått det beslutat då: i nästa vecka ska bebisen ut. Med snitt, eftersom jag inte går med på ytterligare en sådan kemiskt konstgjord och ändå misslyckad process som min igångsättning blev sist.
Lite otäckt och lite skönt att det är klart. Bra i alla fall att mina barn inte får exakt samma födelsedatum, utan vi hinner fira Minnas 4-årsdag ordentligt imorgon först.
Precis som förra gången har jag en känsla av att jag kommer att sakna min gravidkropp. Det skrivs så mycket om "så får du tillbaka din kropp efter graviditeten", men för mig är det något magiskt med att vara två personer i en. Dygnet runt finns den där andra i mig, och får näring och allt den behöver genom mig. Lite småabsurt och skräckfilms-scary, men ofattbart fascinerande. Så, när den där andra personen helt plötsligt inte längre finns där, blir min kropp alldeles tom. För mig blir det en sorts separationskris det också, att vänja mig vid min kropp som återigen bara är min.
5 kommentarer:
Vad skönt ändå att du kan känna den där separationskrisen trots att du inte haft alldeles enkla graviditeter. Själv har jag bara gått och längtat bort de sista två månaderna av varje graviditet, för att få ha kroppen i fred och bara min egen tyngd att bära igen...!
Grattis till att ha fått ett datum i alla fall. Nu vet ju inte jag om något annat sätt att föda barn, men planerat snitt har sina fördelar också. Man är utvilad och redo att möta sin nya familjemedlem, istället för utpumpad efter lång förlossning.
Och grattis till Minna förstås, hörde att ni har kalas idag!
Tack för gratulationerna! Jo det ska nog bli bra till slut, även om det så här kvällen före känns enormt konstigt att veta att bebisen ska ut imorgon...
Och tack för babygymsshoppingen! =)
Jag känner igen känslan av magi.
Och lycka till, förstås!
Grattis till lilla Gabriel som kommit till världen nu! Jag känner igen mig i det du skriver om tomheten du tror du kommer känna i kroppen. Så kände jag extra mkt när nr 2 kommit, för det var ju sista gången jag var gravid, men egentligen kom den tomhetskänslan mest när lillen blivit lite större för det är då man inser att bebistiden snart är över. Men för din del har du ju kvar en hel mammaledighet med massa bebis-mys o härliga upplevelser. Kos deg vennen! Kram, Elise
Skicka en kommentar