Ett nu som är ett nu och allt vi vet.
På en sekund blev nuet något annat.
Det är Japan, världens vackraste insändare i DN idag om oförmågan att stå ut med de ofullkomliga, ett chockövergivet foster på Blåsuts tunnelbanestation, en 31-årig Charlie som bara försvann efter en konsert i helgen, och stortavlor på stan om att förbättra sitt giftasliv genom att ha en affär. Så oändligt lite vi kan vara säkra på. När det gäller kroppen, tanken, själen, alltihop.
(Stortjejen tappar tänder, lillkillen lär sig äta med sked själv, jobbet ska byta namn, och kanske är det någonstans en sorgeprocess över det där tickandet som obönhörligen fortskrider. Lite sorg också över att ansvaret är så skärande svårt att ta: för oss själva, varandra, livet.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar