fredag 3 juni 2011

Ingen demokrati utan vardag

DN Debatt idag skrev forskningsledaren för World Values Survey-Sweden om att unga svenskar (18-29 år) inte tycker att demokrati spelar så stor roll. En fjärdedel tycker att det är helt okej att styras av en diktator.

Det är deprimerande, visst. Men jag blir faktiskt ännu mer nedslagen över forskarens slutsatser om orsakerna. Att den yngre generationen fått en dålig "demokratilära" i grundskola och gymnasium, och att man i skolan "inte tar upp dess normativa grundvalar". Att de (citat) "får sin information främst från twitter och facebook".

Hallå?

Kan det kanske vara så att även de unga i samtal med vuxna får olika omständigheter bekräftade för sig varje dag. Det som betyder något för att få ett bra liv är framför allt status (som man kan få på olika sätt). Politiker är inte värda någon respekt. Uttrycker äldre vuxna de här omständigheterna på något annat sätt? Skulle inte tro det.

Det är här skevheten kommer in. Uppfattningen om att vi "äldre" redan är en förlorad generation, så nu gäller det att sätta allt hopp till barnen, allra helst några andra än de egna. Vi fixar det inte, men se till att barnen gör det! Därför ska vi satsa på att berätta för dem om etik och värderingar, ge dem en värdegrund och få dem att förstå skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Vi ska lägga pengar på all världens biståndsinformationsprojekt (oj vad vi suckade över de aldrig sinande ansökningarna till "information i skolan" när jag var med och bedömde ansökningar till biståndsinformationsprojekt), berätta om världsarv och ickerasism och förintelsen och mobbning och om att en annan värld är möjlig. Möjlig om de gör något. Om de ser till att agera.

Själva har vi nog.

Inga kommentarer: