Jag erkänner: jag har bara bläddrat i Knausgårds första bok, och känt mig lite trött. Får bekräftelse när jag bläddrar i Aftonbladet till jobblunchen och läser denna recension.
Förmågan och rätten att vara man, menar recensionen att den handlar om och är ett brinnande försvar för. Jag tänker: kanske snarare förmågan och rätten att vara norm-man, stereotyp mansroll till skillnad från kvinnan. Förmågan och rätten att inte behöva fundera över hur jag vill vara när jag är jag, istället för företrädare för en grupp.
Vill inte vara med i ett politiskt parti, inget religiöst samfund, inte medlem i någon organisation där det är tydligt vilka regler som gäller och där det därför blir ganska lätt att förändra dem om de inte passar. Men ställer gärna upp på normerna när det gäller kön, ålder eller samhällsklass, normer som till skillnad från partiprogram och organisationsvisioner svävar otydligt i luften och därför är övermåttan svåra att förändra. Det tycker jag är knasigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar