Norgeattentaten har försvårat insamlingarna betydligt, man har hamnat i total medieskugga.
Vid insamlingen efter jordbävningskatastrofen i Haiti fick Rädda barnen in 20 miljoner kronor på två veckor. Till Afrikas horn är de uppe i runt 1,4 miljoner kronor.
Jag läser diverse bloggkommentarer och texter på Newsmill om att det bara gör att svältkatastroferna återkommer när hjälporganisationer skickar mat till Afrikas Horn, att hjälporganisationerna borde sluta tjata om att det är problematiskt med höga livsmedelskostnader och istället inse att livsmedelspriserna bör höjas - för att de som producerar maten ska få skälig ersättning och kunna investera och utveckla. Antagligen, och jag är säker på att jag definitivt inte har hela bilden klar för mig. Även FN skriver att de akuta svältinsatserna behöver kompletteras med andra former av stöd.
Men det jag vet, utifrån rapporteringarna som utifrån mitt tycke kommer alldeles för glest jämfört med mycket annan nyhetsbevakning, är att barn, och deras mödrar och syskon och pappor, svälter ihjäl hela tiden. Och den som tycker att alla människor är lika mycket värda kanske kan ge något. Låta en mamma slippa begrava sitt barn.
Det är svårt att identifiera sig med svältande. Vi är liksom inte vana vid tanken på att svälta ofrivilligt överhuvudtaget. Men att identifiera sig med rädslan för att förlora de allra närmaste tycker jag är ganska lätt. Och den bär vi väl alla på.
Jag vet inte hur mycket det hjälper i längden. Men jag vet att det inte hjälper mig i längden om jag istället köper en ny tröja just nu. Jag försöker hellre rädda liv, när jag faktiskt inbillar mig att jag kan.
Här står hur man gör om man vill skänka pengar. Jag tror faktiskt att jag ska mejla någon hjälporganisation och fråga vad jag kan göra mer än det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar