För att komma hem från utomhusbassängbadet - jag rymde från jobbet efter lunch idag, för att hinna gå och bada med Minna en eftermiddag - tog vi bussen. Inte många på den, som vanligt. Ändå var det en annan känsla än vanligt. Minna satt längst fram, på högsta platsen, för att se så bra som möjligt, och hon var alldeles extraordinärt tyst och lugn under resan. Stillsam, ett ord som sällan brukar passa in på henne. Själv satt jag nästan och dåsade till. I den näst sista rondellen kom jag på det: busschauffören lyssnade på klassisk musik. P2. Vilken njutning jämfört med det vanliga reklamradioskrålet, och dessutom - vilken stämningsskillnad det blev i bussen.
Jodå, jag kommenterade det till busschauffören när jag klev av. "Visst är det härligt", sa han med ett brett leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar