Nej, så var det väl inte riktigt. Det blev ambulansfärd till Danderyd eftersom jag under gårdagen inte fick i mig vare sig mat eller vätska (lite som en extra aggressiv variant av den där vintersjukan ni vet, som en inte vill skriva ut namnet på). Det lilla som gick ner försvann snabbt. Och när jag dessutom kände mig förvirrad, pratade sluddrigt och knappt tog mig ur sängen, plus att jag har diabetes, tyckte de på Vårdguiden att jag skulle komma in för övervakning över natten.
Allt detta för ett litet smärtstillande plåster på ryggen, som jag fått utskrivet för att lugna ner den arga frusna axeln. Men morfin - narkotikaklassat läkemedel - var tydligen inte något för mig. Värme spär dessutom på plåstereffekten, så det var säkert därför jag säckade ihop efter duschen.
En illamåendespruta och lite bevakning senare kunde jag plötsligt få i mig en macka och saft, framåt halv fyra. Fantastiskt. Strax före sju släpptes jag ut. Och i fortsättningen håller jag mig till beprövade smärtstillerier. Ingen narkotika, tack.
Personligen hade jag inga problem med att komma in. Och någon trängsel verkade det inte vara heller. Men jag hade antagligen tur. Här finns DN:s samlade artiklar om vården i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar