Min hjärna har börjat strejka. Det oroar mig en hel del. I kombination med en drös andra fysiska och psykiska reaktioner har jag en känsla av att jag inte mår sådär fantastiskt bra.
På måndag ska jag till företagshälsovården för en hälsokontroll - och då tänker jag ta vara på tillfället och höra vad de säger om saken.
Å andra sidan - alla småbarnsföräldrar är stressade. Och jag är tillsvidareanställd med en förstående chef och har en man som tycker lika mycket om Minna som jag gör. På något sätt känns det förmätet att gnälla.
I dagarna har jag läst Lena Nevander Friströms bok Fångad av arbete, som handlar om tecken på arbetsnarkomani. Den innehöll en hel del spännande, till exempel att man kan bli beroende av stresshormoner - kräva adrenalinkickar för att fungera normalt, helt enkelt. Det är jag, definitivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar