Människovärde

Många olika faktorer medverkar till att jag funderar en del på begreppet människovärde.
Jag läser just nu Vävarnas barn av Per-Anders Fogelström. Tvekade länge innan jag gav mig på något så till den milda grad pretentiöst, men efter en liten starttröskel är jag nu fast i 1700-talets Stockholm. Att kunna beskriva en historisk miljö så levande - jag är otroligt imponerad. Och jag lär mig så mycket hela tiden, och gråter, skrattar och känner igen mig om vartannat. Tänker en del på klimatdebatten som pågår överallt när jag läser att sopor nästan inte förekom bland de fattigare. Inget fick förfaras, inget hade man råd att skaffa, inget ägde man. Hur är det möjligt? Det går liksom inte att tänka sig in i den tillvaron. Och så problematiseras ämne efter ämne i form av personer som beskriver det: klassystemet, relationer, könsroller, föräldraskap, handel, fackföreningar. Jag är jätteglad att jag vågade mig på den. Och man kan dra väldigt många paralleller till dagens värld, både här hemma och i u-länder.

Sen läste jag i jobbet en undersökning där det framgår att nästan hälften av alla boende på landets äldreboenden inte får bestämma själva när de får gå och lägga sig. Och en tredjedel eller nåt sånt får inte bo med sin partner trots att de vill det. Är det människovärdigt? Är det valfrihet? Dags att fixa det, alliansen.