Det brann i vårt hus igår. Jag var inte ens hemma när det hände, var i kyrkan, men röken fick jag uppleva även i efterhand. En stackars äldre man hade rökt i sängen - och överlevde inte.
Konstigt känns det på alla möjliga sätt. Minna fick åka till farmor och farfar redan igår eftermiddag för att slippa vara i rökångorna, men efter rejäl genomvädring är nu lukten borta. Men man tänker lite annorlunda. En liten cigarrett på fel plats, och så är man inte till alls längre. Och allt som hade kunnat brinna här i lägenheten, som ju är överbelamrad med prylar, och allt som den andre skulle få ta hand om ifall det skulle hända den ene något ... ja, det satte faktiskt igång både tankar och verksamhet.
Tyst och tomt är det nu här hemma, eftersom J är på jobbet och Minna hos farmor och farfar. Jag ska gå en vända till förrådet och ställa ner lite prylar, dammsuga och sedan fundera över hur jag ska tillbringa resten av dagen. Men allt är så otroligt tyst och tomt... ja, jag ska inte upprepa mig mer. Ni som har barn förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar