Jul är på något sätt extremt mycket bakåtblick, minnen från barndomen och från alla andras upplevelser. Jag tror det är därför som det blir så mycket bråk, skavkänslor och missnöje kring julen: var och en bär med sig sin känsla av julen, som är så mycket mer av stämningar än vad som kan beskrivas i ord, och så lyckas man knappt ens för sig själv formulera vad det är man vill ha. Och så blir det små pustar av besvikelser, som späs på ytterligare när många människor tränger i hop sig på ett utrymme där man annars brukar vara kanske hälften så många eller ännu färre.
Det är en insikt att komma till, det också: ingenting blir perfekt. Magin finns i ett kort, kort ögonblick, men aldrig mer än så.
Inte för att jag är så klok hela tiden, jag gormade minsann jag också igår före julmaten när den rofyllda känslan inte alls ville infinna sig, trots att vi bara var tre stycken med olika önskemål om tillvaron (och dessutom bor vi alltid ihop).
Men vi överlevde allihop, och känner oss ganska nöjda än så länge. På kvällen kom svärföräldrarna och vi åt risgrynsgröt med fruktkompott allihop. Och nu ska vi snart iväg på juldagsmiddag hos dem igen, efter mitt kyrkvärdspass och en lekparkspromenad där jag saknade min kamera bland iskristallerna.
Jennys blogg fick mig att fundera över ett ledord för 2009: lust. Så får det bli. Göra mer av det jag vill, och försöka kombinera så att både själ, kropp och intellekt får sitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar