Influensa sedan igår. Blä. Det blir lite jobbande, lite allmän vila och lite kurslitteraturläsning.
Johan Cullbergs "Kris och utveckling" är tung att läsa, inte för att den är svårläst utan för att alla människoöden i den gör ont. Det är just sådant som får mig att undra hur jag någonsin ska fixa prästyrket rent psykiskt: att bemöta människor som varit med om en nära väns död i en trafikolycka, att kunna hålla en begravning av ett litet barn och kunna tala om att det finns en mening. Svårt.
En annan sak som jag funderar på är vilket oerhört grundläggande behov vi har av att bli förstådda och accepterade. Och hur dåliga vi samtidigt är på att förstå och acceptera. Ett konstruktionsfel? Eller något som vi måste arbeta oerhört mycket mer med än vi gör idag?
Så många som mår dåligt, känner sig så missförstådda och osedda, lever i dåliga förhållanden, stannar på jobb där de vantrivs, som inte orkar. Som inte känner att de har någon person som de verkligen blir förstådda av. Som tvivlar på sin förmåga varje dag.
Det är sånt jag verkligen skulle vilja jobba med. Men orkar jag?
Boken är dock läsvärd, för alla som har det minsta lilla intresse av psykologi. Spännande med teorier kring utvecklingsfaser och livscykler. Jag irriterar mig ibland på den schablonartade könsrollsbeskrivningen, men det är inte helt ovanligt när det gäller sånt jag läser...
1 kommentar:
Jag tror att du orkar, och jag tror att du kommer att göra det bra, på ditt sätt. "Det minsta intresserad av psykologi" är jag absolut, har lagt boken i kundkorgen på Adlibris. Grundtanken i boken kan jag hålla med om av egen erfarenhet - att ur en väl bearbetad kris stiger utveckling och mognade insikter.
Det är lustigt - igårkväll skrev jag själv ett eldfängt foruminlägg om att förvänta sig tolerans av andra, men inte själv kunna ge samma tolerans till den som avviker från ens egna normer. Lite samma tankar som dina.
Krya på dig från flunsan - är ni sjuka allihop? Hoppas att ni får en skön helg!
Skicka en kommentar