Snart två veckor har vi bott i hus nu. Man vänjer sig förvånansvärt snabbt vid alla fördelar: att Minna kan gå ut och leka själv precis när hon vill, det fantastiskt rymliga och välutrustade köket, den egna tvättstugan, bilen precis intill huset. Minna vill aldrig mer bo i lägenhet, säger hon.
Däremot tar det väldigt mycket längre tid (i alla fall för mig) att vänja sig vid nackdelarna med att inte längre bo precis intill allt. Nu blir det liksom kris om Minna prompt vill ha ett kokt ägg och äggen är slut. Jag ser grannarna åka fram och tillbaka i sina bilar, medan jag själv traskar runt med barnvagn och höftskadad fyraåring (som ramlat från en gunga två dagar före flytten), passar busstider och parerar regnskurar. Men - jag har nog aldrig någonsin varit så motiverad att komma över mitt bilkörningsmotstånd som nu. Det var nära fem år sedan jag körde överhuvudtaget. Men nu ska det minsann sättas igång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar