Jag är en sådan som får en känsla för en plats när jag går till fots. Antagligen har det att göra med att alla sinnen får vara med då, till skillnad från när man använder andra färdmedel (i synnerhet bil, för då är man verkligen instängd i sin egen värld). Och säkert är det därför som mina minnen av Kuala Lumpur är väldigt vaga, för där kunde man inte promenera alls, medan exempelvis minnena av Dharamsala är väldigt tydliga.
Bit för bit intar jag närområdena häromkring, och allra helst just till fots. Idag blev det, tack vare en inbokad fikadejt, en promenad till Täby kyrkby via skogsvägar och lummiga villaområden. Och plötsligt insåg jag att det inte är drygt 3 km till närmaste centrum med butiker, apotek, bibliotek, café o s v (Vallentuna centrum), utan bara drygt 2 km (centrum i Täby kyrkby). Dessutom fogades mina två kartor (Vallentuna kommun och Täby kommun) ihop i mitt huvud. Inte alls dumt. Och så var det ju det där med dofterna igen.
Tänk vad de missar, alla som sitter instängda i sina bilar och smutsar ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar