Gabriel har lärt sig rulla och ägnar sig åt det mest hela dagarna. Jag hade placerat honom på fårskinnet, men några minuter senare låg han en dryg meter därifrån. Problemet är att det inte är nog för honom att rulla. Han vill mer - han vill åla. Men det får han inte till riktigt ännu. Något mer krävs. Muskelstyrka eller teknik, något är det.
På öppna förskolan ler den ansvariga kvinnan åt Minnas och ett annat barns lek med dockor och säger att "ja, det är alltid den leksak som något annat barn har som är roligast". Jag säger att det inte bara gäller barn - vi vuxna är ju precis likadana. Inte vill man ha det som ingen annan vill ha. Hon blir förbluffad men konstaterar att jag har rätt. Andra besöket på öppna förskolan var mycket bättre än första. Nu blir vi nog stammisar. Med ett barn var det rätt enkelt att göra en tripp in till stan på egen hand, men med två får jag tyvärr konstatera att det blir mer möda än utdelning.
För egen del parallelläser jag Julia Camerons bok The right to write (kurslitteratur - fast jag har hamnat hopplöst efter på kursen) och Jenny Berggrens Vinna hela världen. De är mer lika varandra än man kan tro, åtminstone tycker jag det. Kontentan: hitta ditt jag och våga hålla fast vid och leva ut det, med andras hjälp inte minst som samtalspartners. Det finns massor av roliga övningar i The right to write. Och den är dessutom fantastisk när det gäller att påminna om att det är KUL att skriva, inte en ansträngning. Ja, inte bara om det. Den påminner mig om en massa saker som är jag, helt enkelt. Rekommenderas!
3 kommentarer:
Hej Marie!
Är du hemma med båda barnen nu?
Vore intressant att höra hur du tycker det fungerar, och hur ni tänkte i sånt fall? Jag funderade en del på om det varit en bättre lösning, när jag var hemma med G - eftersom E "hatade" att gå på dagis..
Hej!
Nja, får jag väl svara på det. Just nu går Minna bara strödagar på sitt gamla dagis eftersom jag är så mesig med bilkörningen och inte förmår köra henne och G dit på morgnarna... Om en vecka startar inskolningen på nya Vallentunadagiset. Och det blir bra, för det märks att Minna blir rätt understimulerad av att vara hemma med mig och en bebis, trots att jag verkligen försöker hitta på saker. Men behoven går inte riktigt ihop just nu: Gabriel älskar att vara hemma, Minna älskar att åka iväg och upptäcka nya platser och träffa folk.
Det är alltså bara nu i maj som jag varit hemma med båda (och så blir det en del mellan midsommar och J:s semester i augusti).
Vad jobbigt att E inte gillar dagis! Är det fortfarande så?
Nej, nu är det faktiskt lite bättre sen hennes far börjat vara hemma. Han är antingen mindre blödig än jag, eller mindre skojig att vara hemma med, eller en kombo av båda.. :-)
Skicka en kommentar