Imorse väcktes jag 05.45 av entusiastisk treåring: "Ska vi gå och dansa nu?"
Och dans blev det så småningom, i form av prova-på afrikansk dans och trummor för barn och föräldrar. Minna studsade runt som en studsboll och blev förälskad i dansläraren, så jag kände mig nästan övergiven under tiden där. Men det var härligt att se henne ha så roligt. Och vid trummorna var hon rena naturbegåvningen.
Ibland tänker jag att det är fånigt med alla dessa förälder- och barnaktiviteter med barnen i fokus - inte fick barnen styra allting förr, då fick de väl helt enkelt hänga med? Samtidigt vill jag verkligen inte vara utan de gemensamma upplevelser vi faktiskt har från just sådant. Dessutom vågade mina egna föräldrar inte ta med mig på restaurang för att de var rädda att jag skulle störa - och sånt tänkande känns väldigt främmande. Minna älskar att "äta på resserang".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar